Jag är på utomordentligt dåligt humör idag. Allt suger.
Vädret - att man låter lura sig varje gång. Minusgrader och snö igen, efter några ljuvliga dagar i förra veckan då livsandarna väcktes av solsken och spirande vårblommor.
Jobbet - är så jäkla trött på tjafset. Det som i förra veckan tedde sig som ett utmanande tuggmotstånd (om man nu kan tänka sig ett sådant) är nu stelnad kväljande.. havregrynsgröt.
Kören, ja till och med min älskade kör. Var på repetition igår och kom hem trött och urlakad. Vet inte riktigt varför.
Överhuvudtaget vet jag inte riktigt vad som är fel just nu, utöver jobbet och vädret förstås. Kören brukar vara rolig men är det inte just nu, jag är trött och grinig.
Nyckelordet är väl trött, förstås. Antagligen har jag sovit dåligt på sistone, det är väl den enkla förklaringen som vanligt.
Jaja. Mer spännande än så här blir det inte idag. Låt se om lunchträning höjer mitt humör.
Hjälpte lunchträningen?
SvaraRaderaÅ, en kommentar, hurra! Tack!
SvaraRaderaJa, det gjorde den ju såklart. Inte helt otippat. Men nu är jag så gruvligt sömnig att jag inte vet hur jag ska ta mig igenom resten av eftermiddagen. Inte är det jag som hämtar heller, så inte kan jag smita hem tidigt. Stackars mig. (Inte.)
Så där är det ibland. En dikt kan hjälpa, tycker jag.
SvaraRaderaKanske kan det här vara något
http://hallasigvaken.blogspot.pt/2014/01/resonans.html
eller kanske det här
http://soldansarenssida.blogspot.pt/2014/03/det-tysta-byggandets-fullhet.html
Å ja, den om det tysta byggandets fulhet var på pricken!
SvaraRaderaNu, hemma med middag i magen känns det trots huvudvärk rätt mycket bättre. Och jag vet ytterligare två orsaker till min dysterhet. Min man är också deppig, han är rejält trött på sitt jobb, och hans deppighet smittar.
Vidare har vi haft några stormiga Q-dagar, som jag har funderat på att blogga om men inte riktigt orkat. Det är då satan vad den ungen kan bråka. Han har blivit mer resonabel och bättre på att behärska sig, absolut, men när det är som värst är han absolut vidrig. "Det är som att någon fjärrstyr mig", sa han eftertänksamt efter ett av utbrotten.
I helgen var jag trött och irriterad efter dålig nattsömn, Q hade kommit över ganska tidigt och sovit i princip på mig hela natten. Jag morrade för O om detta, som påpekade att det kanske var för att vi bråkat så mycket på dagen. Och det har han förstås rätt i. Det var säkert därför.
Är det inte också så att ljuset, istället för att bara vara en fröjd och humörlyftare, också skapar dysterhet.
SvaraRaderaSeratoni-overload?
(Någon sade att de spontana självmorden ökar nu under våren pga mer ljus.) Seratoni-overload?