Varför nämner du inte mig som feministisk förebild, frågar O med spelad förnärmelse när han läst på min blogg.
Nja, förebild var väl att ta i. Men nog delar vi synsätt, vilket blir tydligt när jag öppnar mejlboxen på morgonen. O är redan på jobbet och tycker att jag ska läsa den här artikeln, och kommenterar den sålunda: Självklarheter som tydligen måste upprepas.
Det är kul med skärpta män! (Citat från den feministiska antologin Fnitter som fanns i mitt barndomshem. Den glömde jag att ta upp som boktips, den har nog präglat mig en hel del.)
Att inte behöva slåss mot en partner med motsatta idéer förbättrar genast de grundläggande förutsättningarna. Att ha stöd av en som håller med och som kan hantera att det inte nödvändigtvis är han som tjänar mest / jobbar mest / kommer längst i karriären är ännu bättre. Det där är ju jätteviktigt!
SvaraRaderaIgenkänning på Fnitter i barndomshemmet. Alla två eller tre delarna. Och det är mest jag som läst sönder dem tror jag.
Och så den där franska serietecknaren, kvinnan, som finns med i dem. Jag köpte hennes samlade någon gång i början av 1990-talet, måste ligga i en låda någonstans. Minns inte vad hon heter...
Claire Bretécher!
SvaraRaderaTack, Ullah!! Gillar du ocksa henne? Har hon blivit alldeles bortglomd tro?
SvaraRaderaJa, jag har de flesta av hennes album! Vet inte om hon är känd idag, men det borde hon vara. Skall luska lite, tror jag.
SvaraRadera