Enkät om feminism

Jag har lite idétorka just nu. Eller egentligen inte. Idéer har jag massor, de trängs i huvudet när jag är ute och går, kör bil eller städar köket. Men när jag sitter framför datorn kommer de inte.

Så varför inte en enkät om ett intressant ämne, tack Amanda:

Det här är feminism för mig…
Att en individ i första hand ska definieras av sina personliga egenskaper och inte av könet. Att de traditionella könsrollerna är begränsande och tvingande både för män och kvinnor.

Det här är feminism inte för mig…
Manshat. Eller åsikten att kvinnor generellt är bättre eller ädlare varelsen än män. Eller att feminism betyder att kvinnor bör härska över männen, eller gynnas framför män. Förvånansvärt många verkar tro detta.

Jag började kalla mig feminist när jag var…
I tjugoårsåldern, vilket var i skiftet mellan åttio-och nittiotal. Under mitt collegeår läste en av mina kompisar en kurs i Women's Studies och jag norpade hennes kurslitteratur. En bok hette Our Bodies, Ourselves. Redan i gymnasiet läste jag Erica Jong och var mycket fascinerad, inte bara av de frispråkiga sexskildringarna. Sedan kom Nina Björks och Susan Faludis böcker, som jag slukade. Exakt när jag började använda ordet feminist om mig själv vet jag inte, men jag gjorde det åtminstone 1993 då jag pluggade i Spanien, för jag minns flera animerade diskussioner.

Det här tänkte jag om feminismen innan jag själv började inse att jag nog var en del av den…
 Inget alls. Så snart jag blev medveten om feminismen som åsikt och ideologi insåg jag att jag delade den.

De vanligaste motargumenten jag stöter på som feminist är…
Jag har minsann en son och en dotter och jag har uppfostrat dem EXAKT likadant och ändå har grabben från späd ålder lekt med bilar och flickan med dockor. Det måste vara generna. (Varpå jag, om jag orkar, brukar svara att det var ju en intressant nytillkommen mutation eftersom mänskligheten haft tillgång till bilar i ungefär hundra år.) Eller så är pojken busig och rörlig och flickan stillasittande och lugn. Gener, vilket skulle bevisas.
Skillnader mellan könen är naturliga, varför det är fel och farligt att försöka radera dem.
Vad löjligt att bråka om ord som hen, ska ni avskaffa förnamn också.
Jamen kvinnor är ju inte lika intresserade av karriär som män.
Jamen kvinnor är ju av naturen mer lämpade att ta hand om barnen. De är ju mjukare och gosigare och så.

Det svåraste med att vara feminist tycker jag är…
Den frustration man känner över att höra ovanstående idiotier ur mun på människor som innan verkat både normalbegåvade och empatiska.

Här är en lista på fem av mina främsta feministiska förebilder
Pappa. För att han självklart kallar sig feminist. Och är det också.
Mamma. För att hon också gör det och är det, och för att hon valde pappa och min styvfar.
Nina Björk, för att hon med sina formuleringar skyndade på mitt feministiska uppvaknande
Hillary Clinton, för att hon finns och syns. Jag hoppas hon blir president.

Den viktigaste feministiska frågan för mig
Svårt att välja. I den svenska vardagen tycker jag att mycket vore vunnet om fler män vore hemma med sina barn. Alltså är jag för kvoterad föräldraförsäkring. Likaså är jag för kvotering av kvinnor till styrelser. Jag skulle också vilja öka medvetenheten om genus i förskolor och skolor.

Så syns feminismen i min vardag 
Det vete fan. Förhoppningsvis är jag själv en representant för den eftersom jag har en arbetsledande roll (projektledare) i en synnerligen mansdominerad bransch.

Jag försöker så gott jag kan att skydda mina söner från debila föreställningar om vad pojkar får göra eller hur de ska vara. Eller, skydda går ju inte, för vi lever ju i ett öppet samhälle. Snarare försöker jag ifrågasätta de rådande idealen och tillhandahålla alternativ.

Här är tre skitbra boktips som på ett eller annat sätt handlar om feminism.
The Women's Room av Marilyn French, jag läste den äntligen häromåret och blev helt golvad.
Under det rosa täcket av Nina Björk, har visserligen inte läst den på många år men minns den som fantastisk.
Maken av Gun-Britt Sundström. För att det är den bästa relationsskildring jag läst, och att jämställdheten är så självklart beskriven.