Tärningen är kastad, jobbet är sökt. Sitter nu lite på nålar (fast bara lite) och väntar på herr Snälls nästa drag. Har förberett mig genom att kolla lönestatistiken en extra gång, det är aldrig fel.
Imorse tog det 28 minuter att köra till jobbet. Jag fick lite kvävningskänslor när jag svängde in på parkeringen och föreställde mig att just den här svängen ska jag göra i tjugo år till. Fast sedan insåg jag det absurda i tankegången. Det är min gamla frihetslängtan som gör sig påmind. Det får den göra. Jag noterar den men pratar sedan förstånd med mig själv.
Efter att ha betat av dagens mejlskörd och måsten och bokat ett eftermiddagsmöte, slog det mig att allt rengöringsmedel är slut därhemma. Vår städerska är mycket rar och städar bra, men hon använder ohemula mängder WC-anka. Ska kanske ha ett samtal med henne om detta.
Gläder mig åt det faktum att mina arbetsuppgifter tillåter mig att ta en promenad på lunchen, och att min arbetsplats är så belägen att denna promenad utan vidare kan förläggas via en butik där alla tänkbara förnödenheter kan inhandlas.
Det blir nog bra det här.
Möjligheten till promenad och till att handla kan nog göra att det trots bilturen känns mindre stressande - säger jag som handlar mat medan barnen utövar sin fritidsaktivitet eftersom stora mataffären ligger precis där. Det känns mycket mindre jobbigt att skjutsa dem när något annat kan göras samtidigt. Och möjlighet till promenad låter underbart!
SvaraRaderaJag handlar ofta på lunchen. Det är så skönt att slippa göra det på vägen hem.
SvaraRaderaHaha, WC-anka, fast på engelska, är mitt "gangsta-rap-namn": WC Duck. Jag kom på det härom året när vi höll på och battlade och fånade oss på jobbet.
SvaraRadera(Ännu en anledning till att jag älskar mitt jobb, förresten. Säg till om jag ska sluta tjata om det.)