Igår var jag hos sköldkörteldoktorn. Jag fick göra om provet (finnålspunktion) en extra gång, eftersom den första undersökningen inte gav tillräckligt material. Det var egentligen inte särskilt otäckt, inte värre än ett blodprov. Mer tröttsamt var allt springande hos doktorn på omöjliga tider. Ta första provet, till doktorn för besked några dagar senare och få reda på att allt ska göras om, ta andra provet, till doktorn igen.
När jag väntade utanför blev jag nervös för första gången. Jag begriper så klart vad de letar efter, vad de vill utesluta. Dessutom hade jag googlat.
Inne hos doktorn pratade vi klarspråk. Sköldkörtelcancer finns i flera former varav en är elak och ovanlig. Den har jag inte. Tack för det. Men någon av de andra snällare sorterna kunde inte uteslutas. Ännu en undersökning alltså, denna gång i form av operation under narkos. Remiss är skickad, kallelse kommer. Om den inte kommit inom någon vecka vill doktorn att jag ringer honom.
Tidigare har jag retat mig lite på den här läkaren, tyckt att han är lite slarvig och nonchalant. Alla sådana tankar tar jag nu tillbaka. Han var omtänksam, engagerad och saklig på samma gång, och släppte inte iväg mig förrän han försäkrat sig om att jag förstått omständigheterna och inte var skräckslagen. Det är med största sannolikhet inte cancer, men om det skulle vara det är prognosen god. Om. Gå nu inte hem och bekymra dig, sa han. Jag ska försöka, svarade jag.
Jag ringde O med en gång. Mamma senare på kvällen, ett bra samtal, för övrigt. Pappa idag. De var alla väldigt lugna, och jag är själv lugn och inte särskilt orolig.
Men ikväll är jag ledsen. Förmodligen är det så enkelt att jag är trött. Inte svårare än så. Jag vet förresten knappt själv vad jag är ledsen över, gräver jag lite i det så är det snarare uppgivenhet över min jävla vikt (neverending story) än oro över farlig sjukdom. Så konstigt är man funtad.
Nu ska jag titta på tv en stund och vid tiotiden ska jag gå och lägga mig med någon lämplig, lugnande och ångestdämpande bok. Imorgon är en ny dag.
Men! Alla ångestdämpande åtgärder anbefalles. Och låt resultat (goda) komma inom kort!
SvaraRaderaOj. Jag hoppas att du har googlat på kloka och balanserade sajter och inte för mycket. Cancerfondens information uttrycker ganska precis det du förmedlar.
SvaraRaderaMin svärmor fick sin sköldkörtel borttagen för mer än tio år sedan, i en operation som hon hämtade sig väldigt snabbt efter och inte hade några som helst problem med.
Men din läkare uttrycker ju att det inte är det mest sannolika, och så mycket bättre i så fall.
Tack!
SvaraRaderaJa, det är Cancerfonden jag har läst hos, det var visst någon annan också. Som kanske framgick av mitt förra sköldkörtelinlägg så är jag tämligen immun mot de värsta galenskaperna man kan hitta på nätet. En självklarhet när man är någorlunda vetenskapligt skolad.
Ytterligare stilpoäng till läkaren förresten, för att han förstod att jag inhämtat korrekt information från nätet. Mer än en gång har jag annars retat mig på läkares inställning att patienter gör bäst i att avhålla sig från att googla.
Som 1) hypokondriker och 2) kollega till folk som arbetar med att ta fram tillgänglig, rimlig och faktabaserad medicinsk information för allmänheten skulle jag säga:
SvaraRadera1) googla med sans och måtta är av godo
2) mer än så är av ondo
3) inom ramen för sans och måtta ryms 2-3 vettiga sajter (typ Cancerfonden), inte mer.
Googlar/läser man mer än så kommer man oundvikligen att:
1) skrämma upp sig
och/eller
2) hitta information man inte kan tolka och begripa
och/eller
3) hitta missledande information (mirakelkurer)