En lördag som inbäddad i bomull

Igår var en såndär dag som man bara kan drömma om. Sedan länge har jag och min frisör pratat om att gå ut och ta ett glas vin tillsammans. Vi hade tänkt göra det i juni när min man och mina barn var bortresta, men då var han (frisören) också det. Senaste gången jag klippte mig kom han med den lysande idén att vi nästa gång skulle boka tid på en lördag förmiddag, och äta långlunch tillsammans.

Jag såg fram emot det i flera veckor. Det är alltid roligt att träffa honom, förutom att han gör mig snygg i håret är det roligt och tankeväckande att prata med honom, jag är alltid glad när jag går därifrån.

På fredagmorgonen när jag körde till jobbet ringde min kompis L från Göteborg, hon som är min äldsta och bästa vän tillika gudmor till Q, hon som jag i bästa fall hinner träffa någon gång per år. Nu var det ju inte så länge sedan vi pratades vid, hon ringde på min födelsedag. Jag glömde alldeles bort att säga det, men jag är i Stockholm på lördag. Är det för mycket att hoppas att du har möjlighet att komma in till stan och träffa mig en stund?

Händelsevis hade jag ju det. Ibland står alla stjärnor rätt. When the moon is in the seventh house, säger L och skrattar när jag fyller i: and Jupiter aligns with Mars.

Lördagen grydde och jag åkte in till stan, blev klippt och färgad, serverad kaffe och rentav en liten whisky i rosenmönstrad kopp då frisören bekymrade sig för min hosta.

Vad händer nu då, undrade jag. Det visade sig att allt var bokat och bestämt. Taxi till Ulla Winblad på Djurgården, där vi åt trerätters lunch som faktiskt inleddes med gåslever och champagne, jag råkar gilla bägge delarna. Vi pratade och pratade och pratade. Du får det att låta som att det skulle vara en uppoffring det här, skrattade han när jag tackade honom innerligt.

När det var dags för mig att gå för att möta L, viftade han vänligt åt mig. Jag sitter kvar och dricker upp och tittar på tanterna, kila iväg du. Jag tar notan och meddelar dig hur mycket du är skyldig mig.

Så jag promenerade till Karlaplan där L väntade, och sedan promenerade vi till Slussen och pratade hela vägen. Promenera genom Stockholm i samtal med en vän, bättre blir det inte. Som väntat blev hon glad för drakboken, som jag inte hunnit posta ännu.

Sedan tog jag tunnelbanan hem och lyssnade på Don Giovanni och nickade till, jag är inte van att dricka vin dagtid, och kom hem till make och söner och middag. Efter att ha avvärjt yngste sonens blodsockerdipp blev kvällen också den väldigt trevlig.

Efter denna dag känner jag mig stärkt och omhuldad och påfylld många gånger om.