På måndag har Q studiedag, och vi har en hel del föräldradagar kvar att ta ut, dagar som fryser inne om ett år. Jag har inga möten på måndag, och pratar med herr Snäll som inte har några invändningar. Det har han i och för sig nästan aldrig, men det kan ju möjligen också bero på att han vet att jag sköter mitt jobb.
Men Jane måste också informeras, Jane som jag på sistone har tyckt lite bättre om. Vi genomförde ett oväntat lyckat lönesamtal i augusti, och när jag fick hennes anteckningar från vårens medarbetarsamtal blev jag förvånad, hon hade uppfattat och återgett min kritik och mina synpunkter helt korrekt. Det trodde jag faktiskt inte.
Vidare har hon varit bollplank och diskussionspartner i den självutvärdering jag skrivit som ett led i den pågående certifieringen, och även detta var oväntat trevligt och konstruktivt.
Det är både lustigt och sorgligt hur positiva strukturer så snabbt kan raseras. För när jag läser Janes svar minns jag precis hur det kändes i början av vår bekantskap, och förundras inte ett dugg över att hon kommer på kant med alla sina yngre kvinnliga medarbetare. De som snarare är för ambitiösa än tvärtom, de som sliter och nästan vänder ut och in på sig för att tillmötesgå alla krav, på jobbet och hemma.
Hej Helga!
OK, du har redan stämt av med herr Snäll som sagt ja...
Eftersom du så nyligen haft
semester, varit hemma med sjukt barn och egen sjukdom, känns det dock lite
konstigt att du som konsult/projektledare på plats ute hos kund tar upp ny
ledighet så snart inpå.
Därmed ingen kritik för vare
sig semester, vab eller sjukdom. Men om man precis varit borta en del brukar det
ju finnas saker att komma ikapp med...
Våra kunder tar ju in konsulter
för att lösa ett problem/uppdrag och jag vet att herr Snäll är extremt välvilligt
inställd, men tänk på att alla kunder inte tänker så.
Mvh Jane
Jag läser hennes svar i telefonen, på kvällen innan jag ska gå och lägga mig. Sover dåligt på natten, av barnastörningar och hosta.
Vid frukosten känner jag mig yr och matt och går och lägger mig igen. Uppenbarligen har jag gått tillbaka till jobbet för tidigt. Ringer herr Snäll och meddelar detta och pratar om vad som behöver göras under dagen. Överväger att svara på Janes mejl, men vet inte riktigt vad jag ska svara. Definitivt inte det jag tänker i alla fall. Gå i försvarsställning, tjafsa om att jag minsann läste mejl och höll koll varenda dag jag var sjuk? Påpeka att jag faktiskt inte har särskilt mycket att komma ikapp med? Påpeka det som torde vara uppenbart, att jag bedömer att en dags ledighet inte på något sätt äventyrar de projekt jag sköter?
Nä. Skriver istället helt kort att jag är sjuk igen, herr Snäll är informerad. Undrar flyktigt om hon nu kommer att tro att jag sjukskriver mig på pin kiv, men slår bort tanken.
Jag tror faktiskt inte att hon riktigt fattar vad det är hon gör. Nu ska jag strax skaka av mig den här olusten och osäkerhetskänslan och vila i vetskapen att jag är en kompetent, ansvarsfull och mogen person som sköter sitt jobb. Även om min chef förmedlar något annat. Äsch, jag vet ju att hon inte tycker så egentligen. Tänk om hon kunde sätta sig på händerna nästa gång hennes kontrollbehov och drift att ta en i örat slår till. Tänk om hon kunde stanna upp och analysera de (dubbla) budskap hon förmedlar.
Nu skiter jag i det här.
Mmm, nu minns jag varför jag lämnade det stora konsultbolaget för det lilla, lilla där alla styr sig själva. Där alla bara förutsätts ta ansvar för att göra ett bra jobb - och gör det. :)
SvaraRaderaJa det är helt fascinerande (tänker jag i mina goda stunder, i andra stunder blir jag bara less/irriterad). Vad vill man med ett sådant meddelande? (Antagligen bara visa att man har makt)
SvaraRaderaJag undrar om sådan personer förstår hur mycket förtroende det bryter ned och hur det på sikt sliter på lojaliteten.
Jag drömmer om en chef som lyfter, lyssnar o låter sina anställda påverka sin arbetssituation. Jag tror de flesta av oss är tillräckligt lojala och vuxna att klara av det utan att arbetsplatsen blir lidande. Men ofta känns det som chefen står o ropar "keep on dreamin!"
Jag hade nästan glömt bort att jag haft chefer som kunnat skicka sådana mail (exempelvis båda herrarna på Orm-arbetsplatsen), men när jag läser minns jag precis. Ett riktigt skolexempel på hur man är så otrevlig som möjligt.
SvaraRaderaVad bra du är som inte svarade. Det vete tusan om jag klarat av att inte skriva "Vilken tur att du informerar mig om att kunderna inte är till för min personliga bekvämlighet, det var någonting jag inte hade en aning om.
Jag är själv en person som ältar, grubblar, tar åt mig, analyserar. Det tar mig alltid ett tag, men jag kommer nästan alltid fram till att jag inte gjort något fel, att jag är bra, att jag är lojal, kompetent och smidig (till skillnad från en del andra, både inom privatlivet och inom jobbsfären). Men sedan har jag svårt att släppa det ändå. Det är en av mina sämsta egenskaper. Jag kan bli sänkt i dagar (och Janes mejl är ett paradexempel på något som skulle punkterat mitt hömör och skickat mig in i ält-läge direkt). Jag jobbar på det, men lyckas bara förbättra min fjädrarna-på-en-gås-förmåga marginellt. Jag hoppas och tror att du är bättre på det än jag - dela gärna med dig av tips... och krya på dig.
SvaraRaderaSånt slipper man som senior forskare. På gott och ont, det hade nog varit bra för institutet rent allmänt om en del ryckts i örat då och då. Medan andra ska ges frihet under ansvar.
SvaraRaderaSjälv väckte jag medarbetaren f d BD i morse. Det tyckte jag var rätt kul. Klockan var närmare 10. Jag har haft mina misstankar om de dagar då han kommer in framåt tolv, men lägger mig inte nödvändigtvis i om han jobbar hemma om bara han talar om det. (Vilket han hela tiden glömmer att göra).
Jag ska ha ett snack med honom igen. Grejen är bara det att även med hans självsvåldiga förhållningssätt till arbetstider är han utan jämförelse den bästa unga forskaren i min grupp.
Och som några kloka familjemedlemmar sa, kanske är det en förutsättning för honom att han inte ska behöva inordna sig alltför mycket - annars kanske han inte skulle jobba lika bra.
Tack för er sympati!
SvaraRaderaJo, jag hade också nästan glömt hur det var att ha en sådan chef, tills Jane påminde mig. Det känns å ena sidan ganska konstigt att bli tillrättavisad på det där viset vid 43 års ålder. Å andra sidan är det tur att jag är såpass gammal, mitt yngre jag hade tagit oerhört illa vid sig. Så illa som jag vet att flera av mina yngre kvinnliga kollegor gjort. Fem av dem har sagt upp sig det senaste året, ryktet säger att det enbart beror på relationen med Jane.
Igår var jag klart ur gängorna, men idag skiter jag verkligen i det. Att skriva om det, och att läsa era kommentarer hjälpte. Annars vet jag inte vad jag har för tips. Älta måste man nog, men det är trist för en själv om ältandet drar ut på tiden för mycket.
I praktiken är det ju herr Snäll som är min chef, och det skulle aldrig falla honom in att skicka ett dylikt mejl. På det viset är jag lyckligt lottad.
Jo, en sak till. Jag tror verkligen inte att Jane har en aning om vilka känslor hon triggar. Svaret på mitt korta mejl att jag är sjuk idag igen, var mycket hjärtligt och deltagande, att jag skulle riktigt ta hand om mig för att bli frisk igen. Och när jag fyllde år häromdagen fick jag faktiskt ett SMS av henne. Det har ingen chef gjort tidigare.
Allt detta gör att jag tycker lite synd om henne, jag får lust att hjälpa henne att vänja sig av med de här olaterna. Hon hade kunnat vara en väldigt mycket bättre chef, faktiskt. Jag tror att hon har potentialen.
(Som om jag inte skulle ha annat att bekymra mig över, än att hjälpa min chef.)
Vad glad jag är att du publicerade det här meddelandet från inte så smidig chef! Om jag hade fått ett sådant hade det ätit upp mig i åratal. Och jag hade fått högt blodtryck, trots att det är uppenbart att det hela är dumheter. Nu skall jag lägga din coola reaktion på minnet och dra lärdom därav! Tack!
SvaraRaderaDet slår mig i efterhand: debiteras Herr Snäll för en dag när du tar ut föräldraledighet?? Är det inte staten som betalar föräldraledigheten? (Jag vet ärligen inte hur det fungerar, men jag har alltid antagit att det inte är arbetsgivaren som betalar direkt för en medarbetare som inte arbetar).
SvaraRaderaNejnej, herr Snäll betalar bara de timmar jag är på jobbet. Ju effektivare jag är, desto billigare för honom. Visst är det staten som betalar föräldraledighet, däremot betalar arbetsgivaren de första 14 dagarna av en sjukskrivning.
SvaraRaderaJane har möjligen anledning att vara sur eftersom jag kommer att debitera färre timmar i september än vanligt, på grund av semester, sjukdom, vab och denna föräldralediga dag. Men då kunde hon säga det rentut, tycker man. Fast det törs hon säkert inte. Förmodligen har hon en bonus som är direkt kopplad till hur många timmar hennes konsulter debiterar. Jag kommer själv att märka att detta blir en mager månad, eftersom en del av min lön är rörlig.
Hmmm... Jag antar att Jane inte har några barn själv?
SvaraRaderaJag är så glad att jag har min trygghet i min kompetens i alla relationer med min chef! Och att jag har en mentor/projektledare/god kollega på samma hierarkiska nivå som min chef som jag kan rådfråga när min chef får spel! (Och ja, efter mitt första lönesamtal i vintras mailade jag sagda person när jag var gråtfärdig av min chefs icke-argument och fick omedelbart ett peppande telefonsamtal)
SvaraRaderaJag har en chef som inte har en susning om vad jag kan och vad jag gör och som är provocerad av det... För några år sedan hade det knäckt mig, med det stödet jag har i andra delar i organisationen och med tryggheten man faktiskt får av att närma sig 40 och ha en "massa års erfarenhet" så kan jag rycka på axlarna och göra som jag vill så länge dom jag har bra debiteringsgrad och nöjda kunder. (Sen njuter jag lite av att provocera mer än jag måste! Jag vet att min chef har större förtroende för mig än vad jag har för hen...)
För övrigt tillbringade jag förra helgen med att läsa hela din blog i kronologisk ordning. Det kan verkligen bli en bok. Underbar läsning! Jag minns dig bara ytligt från när det begav sig då jag ligger flera år efter dig. (Började försöka få barn 2003, fick barn 2007 efter tre ET, två FET och fyra missfall)
/JsN
JsN - vilken fin komplimang! Läsa hela bloggen, jösses! Det är knappt jag orkar göra det själv. (Äsch, såklart jag gör.)
SvaraRaderaJane har faktiskt barn, men de är vuxna. Ett exempel på hennes dubbla signaler är de rara meddelanden hon skickar om att ta väl hand om barnen när jag vabbar. Jag tror som sagt, verkligen, att hon inte har en aning om hur okänslig hon kan verka ibland.
Intressanta kommentarer och vilket galet mejl! Ibland finns det fördelar att jobba i landstinget inom den reproduktiva sfären... Att vara föräldraledig och vab:a är självklart. MEN att ta föräldraledighet utöver semestern på sommaren det är inte populärt.
SvaraRadera