Vad har du på dig?
Vad önskar du just nu?
Lite större arbetsglädje alternativt ett nytt konsultuppdrag inne i stan. Annars är jag nöjd med tillvaron.
Vad har du ätit idag?
Två knäckemackor med kryddost och en kopp te. En caffè latte på fik med sonen. En banan före lunchträningen. Efter densamma köttfärssås med lite makaroner, stekt vitkål med cashewnötter (Konstigt? Gott! Prova!) samt cocktailtomater.
Vad ska du göra imorgon?
Imorgon är det lördag och vi ska för en gångs skull inte flänga ut till sommarstugan. Antagligen gör vi en liten utflykt till vårt förortscenter, äter kanske lunch där, hämtar några paket, handlar lite förnödenheter. Jag ser fram emot denna oerhört triviala aktivitet.
Och på söndag?
Titta på min man när han simmar simtävling, vilket han inte har gjort på många år. Hoppas vi kan fika på stan efteråt. Jag älskar att göra utflykter i Stockholm.
Vem saknar du?
Jag känner ingen svårartad saknad efter någon, jag är lyckligt lottad.
Senaste köp?
En packe böcker på Adlibris. Efter flera års köpstopp och lånande på bibliotek har jag åter börjat köpa böcker. Ett par om projektledning, Knausgårds tvåa, Norrlands svårmod, The Emperor of All Maladies, Råstams bok om Thomas Quick, Göran Rosenbergs bok om sin pappa och säkert ett par till som jag inte minns nu.
Vad skrattade du senast åt?
Min sociale chef herr Snäll kom förbi för en stund sedan och småpratade, då skrattade jag åt något han sa, men jag minns faktiskt inte var det var. Jag skrattar ganska ofta. Senaste gången jag skrattade sådär krampaktigt var på Sommarön, i sällskap med min syster, svåger och man.
Vad grät du senast åt?
Minns inte. Det var nog ett tag sedan.
Vad läser du just nu?
En bok om projektledning, ganska intressant. The Hare with Amber Eyes, som jag fastnat i och måste börja om på. Den började bra men blev sedan tråkig, men jag har pappas ord på att den är bra så jag ska framhärda.
Senast sedda film?
Ser mycket sällan film. Denna sommar har det knappt ens blivit TV. Men nu när semestern är slut har jag sett lite på TV, senast de första två avsnitten av Erövraren och första avsnittet av Top of the Lake. Gillar båda. Ser nästan uteslutande på SVT och då helst SVT Play. Ska nog återuppväcka min relation med Netflix också.
Vilken svordom använder du mest?
Helvetesjävlaskit. Blir jag riktigt arg kan jag förfalla till könsord, men brukar då se till att ingen hör.
Vem var den senaste som ringde dig?
Q:s lärare, för att fråga var han var. Hos doktorn med mig för att kolla att en ögoninflammation inte var bakteriell, vilket den förmodligen inte är. Vår anmälan om frånvaro hade uppenbarligen inte nått henne.
Har du dejtat någon av en annan religion?
Nej. Har väl knappt dejtat överhuvudtaget. Möjligen var det dejting jag och min man ägnade oss åt de första månaderna av vår relation, fast jag tror inte det. Vi var ända från början ganska säkra på att det var vi. Religion är för övrigt inte en dominerande faktor i mitt liv.
Senast 3 inkomna sms?
Fråga från maken vad jag vill äta till middag, rapport från mamma som är på resa (igen), fråga från kompismamma om Q ville följa med hem och leka igår (det ville han).
Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet?
Filosofi. Svenska (trots läraren). Historia (trots läraren). Matte (på grund av läraren).
Vilken är din favoritfrukt?
Hallon, kanske. Den frukt jag oftast äter är nog banan.
Vilka kändisar har du blivit jämförd med?
Vilken fråga. Ingen. Brukar det hända folk?
Vad är du rädd för?
Att dö, förstås, är inte alla det? Att utplånas. Evigheten, intigheten. Mer konkret så är jag rädd för bröstcancer, eller vilken jävla cancer som helst. Eller andra sjukdomar. Att mina barn ska bli sjuka eller skadade eller förbjude, dö. Eller min man. Jag har det lite för bra, tänker jag ibland. Memento mori. Varje gång jag ringer pappa är jag lite rädd att han inte ska svara. O har lovat mig att det är han som åker dit den dag vi är verkligt oroliga.
Blir du lätt svartsjuk?
Nej, jag tror inte det. Jag var förfärligt svartsjuk på O:s exflickvän under det första året av vår relation. Men det har givetvis gått över, sedan länge. Sedan dess har jag aldrig varit svartsjuk för hans skull, han har aldrig gett mig anledning till det. Avundsjuka är jag heller inte särskilt drabbad av, tror jag. Möjligen är jag avundsjuk på de som (synbarligen) kan äta vad som helst utan att gå upp i vikt. Det kan inte jag.
Vem skrev senast åt dig på facebookchatten?
Åt mig? Till mig, borde det väl rimligen stå? Det senaste meddelande jag fått på Facebook var från en granne på Sommarön.
Vilket språk hade du velat lära dig?
Koreanska. Jag hade velat kunna tala med mina söners fostermammor. Om jag någon gång får träffa deras biologiska mammor, dito. Det skulle jag mycket gärna göra, men sönerna själva har förstås första rätten.
Vilken sorts killar faller du för?
Killar? De killar jag har fallit för på senare år är mina söner. Om det är vuxna män vi talar om så är det knappt jag vet längre, O och jag har varit ett par i över tjugo år nu. Hans företrädare är från en tid så avlägsen att det nästan är preskriberat. Men jo - de har haft en sak gemensam, de män jag har blivit förtjust i: livsglädje. Det minns jag starkt från den första tiden med O, att livet var så roligt med honom. Han hade (har fortfarande) så mycket projekt och ideer.
Vart vill du åka just nu?
Jag ser fram emot vår planerade resa till London. Jag hade gärna åkt till fler europeiska storstäder om jag haft möjlighet. Till Korea vill jag alltid åka tillbaka, och det ska vi också göra om några år då barnen är större.
Vad önskar du dig i födelsedagspresent?
En utflykt med familjen, Skansen är en pålitlig gammal klassiker. En klocka med röd boett har jag letat efter länge, men behovet är inte påträngande. Boken Från Holmes till Sherlock skulle jag bli glad för, jag är lite för snål för att köpa den själv.
Intressant.
SvaraRaderaOM Jag känner igen det där med oro för pappa. Det händer att jag känner mig lättad de första dagarna efter att jag pratat med honom, av den bisarra känslan av "nu har jag precis pratat med honom, nu är det flera dagar som jag inte behöver ringa och eventuellt vara orolig om han inte svarar"...
Precis, annannan.
SvaraRaderaNåja, jag antar att det är en nåd att ha någon att oroa sig för. Sorgen är kärlekens pris, ungefär.