Jag pratar med barnen varje dag. Y:s språk går framåt med stormsteg, jag märker skillnad bara på de här dagarna de har varit borta. Ibland har jag svårt att höra vem som är fyra och vem som är sju.
Fast ibland märks det.
- Mamma, mamma! Jag har badat i sjön med farmor! Jag doppade håret!
(I sanning en bedrift eftersom sjön är en fjällsjö med en temperatur rejält under tio grader.)
- Mamma, mamma! Jag har bajsat i byxorna!
I övermorgon kommer de hem.
Hej!
SvaraRaderaJag har precis hittat din blogg och följer den, sedan igår!, med stort intresse! Är själv mamma till en underbar son på fem år,född i Korea. Vi väntar nu dessutom resbesked för att få åka och hämta hans lillebror, även han född i Korea. Jag måste säga, att du skriver så underbart bra, och jag känner igen mig i SÅ MYCKET av det du tänker och skriver! Tack!
Tack själv! Hoppas resbeskedet kommer snart! Att åka till Korea med en blivande storebror var en fantastisk upplevelse, omtumlande, jobbig och underbar. Jag har samlat inläggen om vår andra resa under etiketten Resan till Y, om du vill läsa.
SvaraRaderaDet slog mig att det kanske är tur att den koreanska mamman inte vet att hennes barn badar i iskalla fjällsjöar...det är inte säkert att hon skulle ha samma uppfattning om värdet av detta som den nordiska farmodern..!
SvaraRaderaDu har nog rätt. Koreanska bebisar är väldigt varmt klädda. Både Q och Y hade tredubbla lager när vi fick dem, trots relativt varm utetemperatur. De plockades snabbt av. Q är för övrigt mycket varmblodig, han avskyr att ha för mycket kläder på sig, så det förvånar mig inte ett dugg att han badade i fjällsjö.
SvaraRaderaDetta påminner mig förresten om en annan sak. Ryktesvägen fick vi veta att flera hugade svenska adoptivföräldrar ombetts tona ner sitt intresse för svamp- och bärplockning, syltning och saftning i ansökningarna till länder i Asien och Latinamerika. Man befarade att givarländerna skulle tolka detta som ett utslag av fattigdom, vilket de hurtfriska svenskarna förstås inte hade en tanke på.
SvaraRadera