Semestern, den riktiga alltså, inte gräsänkeveckorna, började med en helg ute i stugan. En mycket lyckad sådan, jag vill beskriva den för att minnas den.
Vi åkte ut på lördag förmiddag och upptäckte till vår stora glädje att grannfamiljen med tre barn var på plats. Återseendets glädje var stor, särskilt hos Q och deras äldsta flicka. Vi har tidigare konstaterat att våra sommarstugescheman inte sammanfaller, de koncentrerar sitt utnyttjande av sommarstugan till juli, då vi knappt är där alls. Å andra sidan är vi ute mycket på vår och höst, då de är hemma och jobbar med att renovera sin tjusiga villa. (Å så skönt att inte ha en sådan.)
Trots detta umgänge ville Q följa med mig och bada, vilket jag tog som en stor komplimang. Årets första dopp, Q försökte simma men konstaterade att det är svårare i sjövatten än i havsdito. Vi åt glass och betraktade ett festsällskap som hyrt in sig på campingen vid badplatsen. På vägen hem hittade vi en hel massa smultron längs vägrenen.
Familjens tillfällige medlem, den grönögde och randsvansade, visade tydligt att han både kände igen sig och uppskattade stugan. Han gjorde långa utflykter ner i skogen bakom huset, kom tillbaka för att jama uppfordrande åt oss och låta sig klappas, varpå han gav sig av igen. När jag satt i soffan på kvällen hörde jag rejäla klampanden på stugtaket. Jodå, han hade tagit sig upp med hjälp av en stege som O lämnat kvar. Klart att även taket ska inspekteras.
(Och jag inser lättad att de krallanden jag hörde i höstas från taket nog faktiskt var från en liten skogsmus och inte en jättestor råtta, som jag först befarade. Med tanke på att stegen från de mjuka kattassarna lät som en fullvuxen karl allra minst.)
På söndagen åkte jag och tränade, och hämtade sedan morfar vid pendeltåget, morfar som ville träffa sina dottersöner. Därpå ringde mobilen och min syster bjöd in sig med make och kompis till stuga och strand. Gick det för sig? Jodå, det gick för sig. Helgas taxiservice åkte hem för att äta lunch, sedan hämtades även dessa gäster vid pendeltåget, till sist åkte morfar, jag och pojkarna till en gårdsbutik vi gillar medan gästerna sprang i skogen och badade i sjön.
Söndagmiddagen blev en sådan där livlig och ljudlig tillställning med massor av mat på grillen, ungar som sprang och tjoade och hängde över knäna på nya spännande människor. Pappa pratade nästan ihjäl först min svåger och sedan syrrans kompis. Umgänge över generationsgränserna. En sådan fest man sällan får till, men som är så rolig när det funkar. O sprang mellan grill och kök som han plägar, och sa: det är just sånt här man har ett sommarställe till.
Det var inte någon större uppoffring för taxiservicen att avstå från vinet till förmån för gårdsbutikens fläderblomssaft för att sedan kunna skjutsa gästerna till tåget. Pappa stannade över natten, han och jag blev sittande ute till ganska sent, priset jag betalade var ett tiotal ilsket kliande myggbett.
Även nästföljande dag blev minnesvärd i all sin enkelhet. Pappa, pojkarna och jag åkte till den lokala kyrkan som ligger mycket vackert med utsikt över böljande hagar och en vik av sjön. Kyrkan var stängd, men kyrkogården räckte som utflyktsmål. Därefter åkte vi vidare till en fornlämning som jag länge velat inspektera, inte för att jag är så värst intresserad av sådana, utan för att jag är så ohemult nyfiken av mig. Sevärdhetskringlor, slingrande skogsvägar, informationsskyltar, jag älskar dem och vill alltid stanna och titta. (Drar mig till minnes att farmor var precis likadan, hon ville alltid svänga in på avtagsvägar, farfar vägrade alltid med motiveringen att det kanske inte skulle gå att vända.) Själva fornlämningen var måttligt intressant, men avstickaren bjöd på vacker utsikt och upptäckten av en eldstad. Kanske kan jag locka O att göra en grillutflykt dit?
Till sist sattes pappa av vid pendeltåget och vi åkte hem till radhuset, där Enfamiljskattens farfar väntade på honom för att ta över vårdnaden. Och vi började packa för att åka till Sommarön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar