2013-06-26

Nu är det bara jag och katten



Alldeles ensam i mitt lilla hus är jag ju inte. Jag har enfamiljskatten till låns. Han får byta namn, för vi tillhör definitivt hans inre krets nu. Han kommer när jag ropar och konverserar mig ljudligt och ligger artigt bredvid mig i soffan någon timme innan utelivets lockelser blir för starka.

2 kommentarer:

  1. Åh, så fin! Men det tycker jag om alla katter.

    Marie

    SvaraRadera
  2. Ja, han är fin. Och helt annorlunda till sin personlighet än andra katter jag har känt. Det är ju inte ett dugg konstigt egentligen, de är individer precis som vi. Hade glömt det.

    SvaraRadera