Fyraårskontroll

Y och jag var på fyraårskontroll idag, som väntat gick det hur bra som helst. Han är godkänd och får alltså fylla fyra, vilket han gör på fredag. BVC-sköterskan trodde att han skulle klara femårskontrollen också. Särskilt imponerad var hon av hans förmåga att lyssna på och följa instruktioner, vilket förstås gladde ett modershjärta sittande i en moder vars uppmaningar allt som oftast klingar ohörda.

Inte för att jag blev förvånad. Det rör sig snabbt i skallen på Y, det är tydligt det. Jag jämför honom ofrivilligt med Q som ju inte är direkt bortkommen han heller, och det är ju orättvist.

Han är så fin, och så trygg och självklar. Vilken osannolik tur vi har haft. Inte bara en utan två gånger.

(Men vi talar tyst om den gångna nattens skrik- och sparkfest, det gör vi.)