Y-yttringar, Y fyra

Y fyller fyra ydag, förlåt idag, så vad passar bättre än att hylla honom medelst ett inlägg? Som lämpligen sorteras in i kategorin minnesanteckningar.

(Fan vad fort tiden går, förresten. Q:s fyraårsdag känns nästan som igår, han väckte mig före gryningen med det jublande beskedet att det var hans födelsedag. Han fick en vändbar Spindelmannen/Batman-slängkappa och prinsesstårta från ett nu tyvärr nedlagt hembageri. Han var så liten och så stor på samma gång. Och nu är han ännu större. Obegripligt.)

Y pratar för fullt, oupphörligen, allt renare och tydligare men ännu inte alldeles korrekt. Han pratar (pjataj) klart sämre än Q i samma ålder, men den jämförelsen är verkligen orättvis. På fyraårskontrollen lyckades han prestera några korrekta R, vilket sköterskan noterade. Snart, snart kommer han att prata alldeles rent, snart är den här roliga tiden över när han experimenterar med och vrider och vänder på språket.

Vår bil säger han inte utan våras bil. Det låter som en ålderdomlig vändning, och konstigt nog sa Q exakt likadant. Våras bil, våras hus. Men det slutade han väl med långt innan Y fanns och kunde höra?

Y gör ibland misstag som avslöjar hur han lär sig språket, hur han ordnar och klassificerar orden. Det är uppenbart att inlärningen sker i ordgrupper. Han vet ungefär vad vissa ord betyder, vilken grupp de tillhör, vilka andra ord de är associerade med. Men han kan inte alltid den exakta betydelsen.

När vi gick hem från skolan, uppför backen mot radhusen, ropade Y till. Titta, ett rådjur! Det hör till ovanligheterna i våra trakter så jag spanade frenetiskt efter ett halvstort, brunt djur. Men såg bara ett litet, långörat. En hare. Tja, djur som djur.

Nyinflyttade grannen, pappa till nyaste kompisarna satt ute vid sandlådan och Y var förstås framme för att konversera och började med att fråga vad han hette. Samma som min styvfar, visade det sig.

Y (förtjust): Jaha, så heter mormors dotter!
Grannen (förvirrat): Nää, men.. det är ju din mamma!
Y (roat överseende men med stort eftertryck): Nähej! Verkligen inte!

Senare på kvällen skulle han berätta den roliga historien för mormor i telefon. Att den var rolig begrep han mycket väl, men inte exakt varför.

- Mormor, han heter samma sak som din syster!

Pronomen är svårt, tycker Y. Vilken pratar? är en klassisk fråga när vi åker tunnelbana och högtalarrösten basunerar att man ska se upp för avståndet mellan vagn och plattform.

(När avloppsrenoveringen pågick som bäst och det plötsligt dånade spökröster genom huset, hantverkarna som hojtade till varann genom rören, då var frågan helt berättigad. Vilken pratar?)

Vem är pappa? kan Y fråga. Närmast en filosofisk fråga tills man förstår att han rör ihop vem och var. Eller vad heter rackartyg? Vad svarar man på det, innan man begripit att han menar vad betyder rackartyg, ordet alltså.

Och alla ord han finner på. Grisburk om spargris. Knäckesmör, betyder förstås en knäckemacka med smör på. Det finns fler, men just nu kommer jag inte ihåg dem.

Imorse var han trött som vanligt och fick väckas som vanligt, men det gick lättare än vanligt. Halvsovande satte han sig upp i sängen när vi tågade in och sjöng, och halvsovande började han skutta och hoppa, och kämpa mot de där eländiga ögonlocken som var så tunga. Paketen öppnades i raketfart, frukost intogs och skrudad i två av presenterna (korallfärgad tröja och rosa pärlhalsband) levererades han till dagmamman.

I eftermiddag går jag tidigt från jobbet för att hämta en tårta med Spindelmannen på (länge verkade det bli Hello Kitty, men Y lät sig till sist påverkas av storebror). Klockan fem blir det kalas med varmkorv, paj, sallad och tårta.