Hur kunde du bli allt för den du intet var?

På valborgsmässoaftons förmiddag sitter jag vid mitt skrivbord på jobbet och låter tankarna löpa. Jag har precis svarat på ett SMS från en kompis som ska återgå till jobbet efter sin första mammaledighet, hon oroar sig, jag berättar om mina erfarenheter. Att det gick bra, att det var skönt att börja jobba. Att jag uppskattade tiden med barnet desto mer när vi var ifrån varandra ibland.

Jag minns den tiden, övergången från ett liv till ett annat. Tänker på en annan vän, som var föräldraledig samtidigt, och som började jobba före mig. Det blir lite enformigt ibland, sa han. Hans barn är ett år äldre än Q, börjar bli stort nu. Det är skillnad på två barn och ett, det blir kortare småbarnstid, mer vuxentillvaro. Av olika anledningar blev det bara ett barn för dem.

Jag tänker på det valet, den situationen, och tänker också på ytterligare ett par goda vänner som nog är på väg att hamna där. Att det "bara" blir ett barn.

Fast det är ju inte så bara. Genom att få mitt första barn fick jag allt det jag ville ha. Ett andra barn var en bonus, något extra, något jag aldrig hade räknat med.

Så ser jag Y för min inre syn, som han såg ut på morgonen. Han vacklade upp ur sängen, sömnrufsig, i alldeles för stor pyjamas från Polarn & Pyret, en sådan med knäppning i grenen, som är tänkt för blöjbarn. Stora, bastanta, svenskfödda blöjbarn. Men Y är liten och nätt och behöver inte längre ha nattblöja, vilket han är mycket stolt över. Sömnrufsig som sagt, och blinkande. Så får han syn på mormor som är på besök, ett strålande leende bryter genom all sömnighet och han kastar sig i hennes famn.

Vadå bonus, något man blir glad för men kan klara sig utan? Jag kan inte leva utan honom.

Tankarna löper, som sagt, associationerna vindlar och där ungefär landar just den här snurran.

Anledningen till att jag minns detta? Någon timme senare ringer mobilen och det är den tredje vännen, de som förmodligen inte skulle hinna få ett andra barn. Vi har fått barnbesked.

Nu börjar jag gråta, säger jag. Och gör det också.

(Titeln? Runeberg.)