Igår konstaterade vi att det inte går att bo hemma under pågående avloppsrenoveringsarbete. Vi flyr fältet, tur att vi varit förtänksamma och köpt en sommarstuga på pendelavstånd. En sommarstuga där det (såhär års) finns rinnande vatten båd varmt och kallt samt en mulltoa värd namnet.
Middag intas en route, på Ikea. På rekordfart sätter Q i sig tolv köttbullar och Y åtta. De äter upp nästan allt potatismos samt varsin efterrätt. Glass orkar de inte, men framme i sommarstugan klagar de på att de är hungriga och äter varsin banan.
(Vad gör de av all mat? Båda ungarna är smala som streck. De måste ha en formidabel ämnesomsättning, konstaterar jag avundsjukt.)
Vid nattningen spårar Y ur direkt. Han börjar omedelbart klaga över att inte kunna sova, innan lampan ens är släckt. Snabbt trappar han upp krånglet till en oacceptabel nivå, Q i slafen över kan omöjligt sova. O lyfter bort Y från sängen trots hans skrikande protester. Y hugger sina små tänder i pappas axel.
Kaos utbryter förstås. O hojtar av ilska och smärta, Y skriker än värre, troligen nu också av viss förfäran över vad han ställt till med. Jag tar över och försöker låta bli att gräla, först måste han lugnas. Det tar en bra stund, men sedan får han beskåda bitmärket på O:s axel och blir serverad en rejäl predikan. Bitas får man inte.
Säga vad man vill om mina ungar, de stormar högt och vilt men snabbt. Y hackar och snörvlar och far upp i famnen på pappa med en bön om förlåtelse. Sedan låter han sig bäras i säng utan vidare protester.
Vi har precis installerat oss, jag ligger bredvid en stund för att lugna ytterligare, när han frågar med klar, pigg och alldeles opåverkad röst:
Kan sniglar bajsa?
Jag ska ta reda på det, lovar jag. Sov nu. Då hörs en nästan lika klar röst från överslafen, jag trodde Q hade somnat men visst inte.
Det kan väl alla! Kan man inte bajsa dör man ju.
Middag intas en route, på Ikea. På rekordfart sätter Q i sig tolv köttbullar och Y åtta. De äter upp nästan allt potatismos samt varsin efterrätt. Glass orkar de inte, men framme i sommarstugan klagar de på att de är hungriga och äter varsin banan.
(Vad gör de av all mat? Båda ungarna är smala som streck. De måste ha en formidabel ämnesomsättning, konstaterar jag avundsjukt.)
Vid nattningen spårar Y ur direkt. Han börjar omedelbart klaga över att inte kunna sova, innan lampan ens är släckt. Snabbt trappar han upp krånglet till en oacceptabel nivå, Q i slafen över kan omöjligt sova. O lyfter bort Y från sängen trots hans skrikande protester. Y hugger sina små tänder i pappas axel.
Kaos utbryter förstås. O hojtar av ilska och smärta, Y skriker än värre, troligen nu också av viss förfäran över vad han ställt till med. Jag tar över och försöker låta bli att gräla, först måste han lugnas. Det tar en bra stund, men sedan får han beskåda bitmärket på O:s axel och blir serverad en rejäl predikan. Bitas får man inte.
Säga vad man vill om mina ungar, de stormar högt och vilt men snabbt. Y hackar och snörvlar och far upp i famnen på pappa med en bön om förlåtelse. Sedan låter han sig bäras i säng utan vidare protester.
Vi har precis installerat oss, jag ligger bredvid en stund för att lugna ytterligare, när han frågar med klar, pigg och alldeles opåverkad röst:
Kan sniglar bajsa?
Jag ska ta reda på det, lovar jag. Sov nu. Då hörs en nästan lika klar röst från överslafen, jag trodde Q hade somnat men visst inte.
Det kan väl alla! Kan man inte bajsa dör man ju.
Men Å!!! vad mysigt att bo i sommarstugan till vardags.
SvaraRaderaMin moster har en kolonistuga i Bromma, tomten har häckar på tre sidor och Gunnebostängsel mot flygplatsen på den fjärde. Urbant men ändå vansinnigt idylliskt med grusvägar och 70-åriga äppelträd. Nu när hon är pensionär hyr hon ut sin lägenhet (som ligger på cykelavstånd) under sommaren och bor i stugan.
Tidigare var stugan min mormor och morfars, och en sommar, när vi fortfarande bodde i stan, lånade jag och maken nyckeln dit och cyklade dit efter jobbet ibland på fredagkvällar, grillade och sov över. Några år senare hängde min syster där en hel sommar, sen gifte hon sig med killen i stugan bredvid.
Jag kan tjata om "vår" kolonistuga i evighet, men det ska jag inte. Men lyckos er, som sagt. Hur länge blir ni kvar?
På temat "Foten i kläm? - Jajamensan": en sådan tur då att han hunnit bli frisk och parasitfri då när han nu börjat bitas.
SvaraRaderahälsar hon som jobbar mer på det veterinära området...
OJ vad de kan bajsa.
SvaraRaderaVi hade en i en burk inne ett par dagar förra sommaren, nogsamt försedd med blad, gräs och vatten av sonen. Det blev bokstavligen skitäckligt. Bajshögarna var större än snigeln.