Den finns elegantare formulerad någonstans, devisen om det outtalade. (Jag kan bara inte komma på var.)
Så snart man nämner något - om det är bra, försvinner det. Om det är dåligt, inträffar det.
Häromdagen skrev jag om Q:s passerade sexårstrots. Vad händer? Han stormar och bråkar mer än på länge.
Nåja, tänkte jag, men jag skrev det aldrig, sovandet börjar i alla fall funka någorlunda. Det är flera nätter i rad nu som jag bara vaknat till lite lätt när först en pojke och sedan en till kryper upp i dubbelsängen. Ett flertal gånger har Y rentav stannat i egen säng hela natten.
Inatt var monstret tillbaka. Vi funderade på att filma Y när han för tredje gången fick ett - sovande -raseriutbrott. Han låg i sängen, sparkande och fäktande, och skrek "Mamma är ful" och något otydligt om att någon var dum i skallen. Förmodligen jag.
Till sist lyckades vi väcka honom och ge honom näsdroppar, han är överjordiskt snorig just nu, vi misstänker pollenallergi, och sedan var han lugn.
Jag hade precis somnat när jag väcktes av vrål från Q:s säng. Håhåjaja. Mardrömmar.
Ja, ja. Inte har vi tråkigt inte.
Det kan ju omöjligt vara så - på det viset kan våra tankar och ord inte påverka skeendena. Det kan väl en ingenjör och en forskare ta varandra i hand på.
SvaraRaderaLåt oss snarare tro att det handlar om undantaget som bekräftar regeln, dödsryckningarna, svanesången, den sista desperata manifestationen av det som är på väg ut!
I podcasten Detta är Spanarna berättar Ingvar Storm att "Det blir värre innan det blir bättre" var en så många gånger igenkommande spaning att man fick lov att komma överens om att förbjuda den!
Ja, just det. Den och jordens förestående undergång!
SvaraRadera