Jag väcks i vargtimmen av Y-gnyenden. Men jag har inte ens hunnit formulera tanken att jag ska gå upp och hämta honom, förrän jag hör ett tassande. Han har själv klättrat ner från sängen och kommit in till oss, och är tydligt nöjd med bedriften. Jag lyfter upp honom och lägger honom mellan oss och vi somnar om. Snart kanske han kan göra som Q, krypa upp hos oss utan att väcka oss.
Frukosten är stökig, det kladdas och skrattas och leks. Y lindar mortadella runt hela handen. Q halvligger över bordet och får smör på pyjamasen. Men när den är uppäten försvinner de in på sitt rum till varsin framlagd klädhög, och medan jag dricker ur teet och O duschar, klär de på sig alldeles själva.
Det tur att jag la fram långkalsonger, för det är tolv minusgrader ute. Tolv! Men när vi går till skolan, Q och jag, strålar solen. Jag vet inte om det är vinkeln eller färgen på ljuset, men trots kylan går det inte att missta sig på att månaden är mars. "Jag fyller år på vårvintern", konstaterar Q. En stund sedan frågar han, mamma, vad är det jag går på? Snö, försöker jag undrande - Q går ju självklart inte på gångvägen som jag, utan klänger och klättrar på drivorna vid sidan av, det krasar under hans fötter och han trampar igenom... skaren, det var ordet han sökte.
Och på söndagspromenaden igår hittade vi massor av vintergäck. Om några veckor kan vi börja titta efter blåsippor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar