2013-02-13

Jag blir galen

På min yngste son. Som fortfarande inte sover nätterna igenom. Som vaknar och vrålar och slåss och sparkar. Som får mig att tänka tankar som ger mig hjärtklappning. Hade det inte varit för O vet jag inte vad som hade hänt.

Klockan är halv två, jag kan omöjligt somna om. Jag är för arg, ledsen, upprörd. Dessutom vågar jag inte. Jag kan ge mig fan på att jag bara hinner somna så vaknar ungjäveln igen.

Vi har provat allt utom att droga honom. Jag har läst mig blå om nattskräck, Q hade det också tills det försvann som genom ett trollslag.

Vad vi än gör så hjälper det inte. Jag vet att han är en ledsen liten pojke som inte gör detta för att jävlas. Men nu tänker jag på honom som ett monster. Och hatar mig själv för det.

Jävla skit.

7 kommentarer:

  1. Jag kan bara tänka mig hur det måtte kännas. Tack för att du skriver ärligt och uppriktigt. Det enda jag kan komma med är att allting har en ände, men det känns säkert inte så precis nu. Krafter önskar jag dig. Och glädje, sen när du orkar.

    SvaraRadera
  2. Avbruten sömn är en känd och tydligen effektiv tortyrmetod. Att man inte blir en så trevlig mamma av det är alltså bara precis vad man kan förvänta sig. Det stämmer att det inte är din lille grabbs fel. Men inte ditt heller. Vad man gör vet jag inte, men i alla fall behöver man inte känna sig usel över sig själv...

    SvaraRadera
  3. Ibland finns det en visdom i de gamla myterna som inte naturvetenskapen och ingenjörskonsten kan ersätta. Bättre att tänka på det som att det bor ett monster i honom som gör både honom och dig illa.

    Skriver jag snusförnuftigt efter en hel natts sömn. Vad gräsligt ni måste ha det med det här. Måtte monstret snart flytta som det tydligen gjorde för O!

    SvaraRadera
  4. Tack för medkänslan! Det hjälper faktiskt, fast jag har haft gråten i halsen hela morgonen. Senast jag sov en natt utan att vakna var i januari, då jag skrev det här:

    http://helgasdagbok.blogspot.com/2013/01/tva-saker.html

    Nu har jag ringt BVC och lämnat meddelande och sagt att vi behöver remiss till en vettig barnläkare. O håller inte med, fast han var lika arg och uppgiven som jag inatt så tycker han att vi ska bita ihop och kämpa på. Men det tycker han å andra sidan alltid.

    Jag ska snacka kort med en medarbetare om ett möte imorgon. Sedan packar jag ihop datorn och åker hem.

    SvaraRadera
  5. Har ni provat EyeQ eller liknande? Har hört att det kan hjälpa barn som sover oroligt.

    SvaraRadera
  6. Hmm, omöjligt att veta vad det beror på ju. BRA att gå till BVC tycker jag. Kanske har de tips, eller så kan de komma med den (i och för sig lilla och dåliga) trösten. Vi hade svårt med nattningen av N (han vaknar dock sällan mer än en gång per natt då han är vaken ungefär en timme). Vi köpte boken "Kaninen som så gärna ville sova" som är skriven av psykologer tror jag och som har ett helt vansinnigt språk som man blir tokig på. Men oj vad den funkade! Inatt när han vaknade så frågade han t o m efter boken, för han ville nog innerst inne somna om. Kanske kan även Y få lite mer ro av den? Man är ju benägen att prova lite vad som när nattsömnen blir så himla störd!

    SvaraRadera
  7. Hej. Jag vet. Vi sov första natten igenom efter 3 1/2 år och var då närapå sinnessjuka på kuppen. Det finns inte ord. Kram!!/Katarina

    SvaraRadera