Jag börjar undra om jag håller på att bli gammal i förtid.
Sedan ett tag tycker jag att jag hör sämre. O retar sig på att jag ofta säger va och ber honom upprepa, vilket jag av erfarenhet vet kan vara ett tecken på stress, att jag hör men inte riktigt registrerar. Men i somras när vi var på Sommarön upptäckte jag något mer konkret: jag hör inte syrsorna längre.
Det är en ganska söt historia, faktiskt. Y och jag var ute, och han stod stilla och lyssnade, och sökte efter orden: "Mamma, vad är det som låter.. hör du visslorna?" Först begrep jag inte alls, och även sedan polletten trillat ner fick jag för säkerhets skull fråga min syster om syrsorna spelade. När jag visste om dem kunde jag liksom förnimma lätet, men höra dem som förr kunde jag inte.
Pappa har rejält dålig hörsel, och mamma är döv på ena örat sedan barndomen, så visst arv har jag. Men ändå. Jag är bara 42.
Som om inte detta vore nog har jag börjat svettas på nätterna, senast inatt. Attacker som jag alltför väl känner igen från nedregleringen, de jävligaste perioderna av den genomförhatliga IVF-eran. Ur den allra djupaste sömnen segas jag upp av en förnimmelse, och jag är så trött att jag först inte har en aning om vad som är fel, tills jag kommit såpass nära ytan att jag lyckas bilda två tankar i huvudet: jag är varm. Och blöt. När jag väl vaknat såpass att jag förmår kasta undan täcket och kliva ur sängen och börja vidta åtgärder, är jag istället iskall. Och genomblöt, så att pyjamas och underlakan måste bytas.
De här attackerna är faktiskt ännu värre än de under nedregleringen, de liknar snarare de jag har upplevt efter att ha haft hög feber, då febern vänder och snabbt går ner.
Åter undrar jag om det är ett ålderstecken, ett av de mer påtagliga. Klimaktieret. Bara ordet är fult. Och åter tänker jag, vad fan. Jag är faktiskt bara 42.
Å andra sidan inser jag efter en stunds googlande att klimakteriet nog hör till de trevligare orsakerna bakom nattliga svettningar.
Båda sakerna ska utredas. Idag bokade jag tid för hörselkontroll hos en riktig öronläkare (företagshälsovården slog ifrån sig vilket gjorde mig lite sur) och imorgon ska jag ringa min gynekolog.
O har just köpt läsglasögon. Det behöver åtminstone inte jag, närsynt som jag är.
Ack ja. Det är skit att bli gammal.
Men betänk alternativet.
Känner igen det där, trots att jag fortfarande hör syrsorna. Men jag svettas också på nätterna och VILL INTE acceptera att jag håller på att bli gammal. Ändå är jag 50 +. Tycker verkligen att du ska kolla upp dina symtom, 42 är definitivt för ungt för klimakteriet! Kram!
SvaraRadera