Jag är trött nu, tillvaron känns lite motig. Främst är det nog jobbstarten som sugit en del must ur mig.
Men även annat. Hela helgen ägnades åt körsång, roligt, intensivt och tröttsamt. Den eviga balansräkningen. Blir jag för trött av detta? Glad vet jag att jag blir, men blir jag tröttare än jag blir glad?
När måndag morgon grydde var jag helt slut. Att vår dagmamma då ringde sig sjuk och frågade om vi ville ta Y till vikarien (som bor lite längre bort) eller vabba, kändes plötsligt som en gudagåva. Jag vabbade med friskt barn, och kunde till och med gå och lunchträna. Vi hade en trevlig dag på tumanhand som avslutades med barnfilm och korsord i soffan, jag hann rentav ta en liten tupplur, innan vi hämtade storebror tidigt.
Kanske är det mer sånt jag behöver. Små åtgärder. Stanna hemma en dag istället för att säga upp mig från jobbet och välta livet över ända. Kanske är det inte några radikala förändringar som behövs, bara några små.
I denna anda valde jag sedan på kvällen att gå i pausen på körrepet och var hemma en hel ljuvlig timme tidigare än vanligt. Dessutom hann jag läsa ut min bok på tunnelbanan eftersom jag åkte utan mitt vanliga sällskap, som i och för sig är trevligt men som jag ju träffat hela helgen.
Vidare funderar jag på att prata med min uppdragsgivare och min chef om att gå ner till deltid. Den förre kommer inte att protestera, eftersom jag bedömer att jag kan göra ett lika bra jobb på färre timmar. Men min chef på konsultfirman blir förstås mindre glad. Plånboken och pensionspoängen blir också lidande.
Fast när har jag någonsin brytt mig om det?
Om man har råd att unna sig at jobba mindre än heltid när barnen är små, är det faktiskt guld värt för återhämtning och i och med det, hela livet! Inget man ska ha dåligt samvete för i alla fall.
SvaraRaderaDet låter klokt, deltid. Hoppas det fixar sig: om man funderar på om det är värt att sjunga i kör jobbar man nog för mycket. Berätta mer om kören din; vad sjunger ni?
SvaraRaderaGå ned i tid om du mår bra av det.
SvaraRaderaTror att man håller sig friskare och gladare.
Fler borde ta det beslutet när de har småbarn, många kan men nån mental spärr emot det vekar finnas även hos dem med en så hög lön att trots tappet hamnar de på en helt OK pensionspeng. / Stella
Låter klokt! Känner igen mig i det där att jag blir glad av ditten o datten samtidigt som det stressar o/e tröttar ... När jag börjar tänka så = varningssignal att det är dax att minska / tacka nej / sluta.
SvaraRaderaÄven deltid låter klokt o genomtänkt. Det är ju inget evighetsbeslut och som sagt varför inte börja med de små förändringarna? Gör de små förändringarna och se om de ger tillräckligt med livsglädje, ork eller vad det nu är man vill åt. Se'n kan man ta de stora - om det behövs!
Maria
Plånbokens välfyllda innehåll har man inte så mycket glädje av om man inte orkar...bättre med mindre peng och ork att hitta på något kul men mindre dyrt. Och pensionen.....visst ska man vara ansvarsfull, men man måste ändå må bra NU också. Säger hon vars mamma blev svårt sjuk vid 58, och som därför inte tar livet efter 65 för givet, vilket provocerar många....
SvaraRaderaHeja Helga, du är på rätt spår! jag tror också på små åtgärder. Att jobba deltid under perioder i livet är en liten åtgärd. Det är inte sannolikt att du i din rullstol på äldreboendet kommer att säga till dig själv "jag skulle ha tillbringat mer tid på jobbet! Tänk så mycket bättre vi skulle fått det ekonomiskt!"Ja, du kommer att få lägre pension. Du kanske inte kommer att ha råd att göra alla de där resorna runt i världen. Eller köpa den där fantastiska Gotlandsgården. Eller köpa pojkarna varsin bostadsrätt i Sthlms innerstad. Men, det är nu vi lever. Vem vet om vi hänger med och kan njuta av en hyfsat god ekonomi 2043?? Ja, jag vet att för många är detta inte en fråga, de behöver en heltidslön för att leva drägligt under 2013.
SvaraRaderaNi har rätt, varningssignalerna ringer högt. Fånigt nog har jag inte särskilt mycket att göra på jobbet, konkreta arbetsuppgifter alltså. Mitt jobb går mest ut på att finnas till hands, lyssna på folks problem, fatta beslut. Men stressad är jag likt förbannat.
SvaraRaderajag berättar gärna om kören! Det kommer!