Igår var jag och Y hos en allergiläkare och gjorde pricktest. Sedan vår senaste kattpassning har vi nämligen umgåtts lite lätt med idén att skaffa katt.
O är kallsinnig, pojkarna förtjusta. Jag har alltid velat ha husdjur (som sådana räknar jag katter och hundar, inte råttor, kaniner eller marsvin) och tror att umgänge med djur är bra för barns känslomässiga utveckling. Båda pojkarna var mycket snälla och respektfulla mot katten vi passade.
(Och katten själv kom på spontanbesök för ett par veckor sedan. Som ett streck pep han in genom ytterdörren, ställde sig där matskålen stått, gav mig en blick och jamade uppfordrande.)
Men jag ville vara förtänksam och kolla upp eventuell allergi hos Y först. Vi vet ju att han har förkylningsastma, atopiskt eksem och jordnötsallergi.
Resultatet var nedslående. Åtminstone för kattplanerna. Y testade solklart positivt för jordnöt (nu vet vi det, med säkerhet), svagt positivt för katt, negativt för hasselnöt, mandel och hund.
Alltid något. Han kan fortsätta att gå hos extradagmamman som har två väldiga hundar (som han älskar). Och vi kan skaffa hund i framtiden (inte nu, en hund är mer krävande än en katt, jag vill att barnen är lite större först).
Tills vidare får vi trösta oss med semlor. Alltid något.
Fast lite ledsamt är det.
Men nu kan du väl å andra sidan baka mandelkakor to your heart's delight?
SvaraRaderaHund är trevligt på ett sätt, katt på ett annat. Om jag levde ihop med en som tyckte som jag skulle vi ha bägge delarna. (Och en häst och en åsna).
Vill bara bidra med ett annat perspektiv, för vad det kan vara värt. Jag är nämligen inte övertygad om att allergitester är så exakta eller för evigt ristade i sten. Jag har inga andra belägg för det här påståendet än rent anekdotiska, men vill ändå delge mina erfarenheter (eftersom jag anser att katter är Guds gåva till mänskligheten).
SvaraRaderaMin son hade som liten mycket torr hud (åt eksemhållet), tålde inte cashewnötter och fick snuva och rinniga ögon under pollensäsong. Det här var i 2-3-årsåldern och han genomgick allergitester. Testade positivt för gräs och svagare positivt för katt. Han fyller snart sex och har inte haft några som helst allergiska besvär sedan de där två vårarna när han var 2 och 3. Vi har visserligen flyttat till ett bistrare klimat sedan dess, men katten har funnits med i hela hans liv. Hon är en hårande typ (även om det väl är mjäll som är själva allergenen), men han kan rimligen inte vara allergisk mot katt. Om det nu inte blossar upp senare.
Jag säger inte att du ska äventyra din sons hälsa eller skaffa en katt som du sedan måste göra dig av med (Gud förbjude). Om jag minns rätt är väl Y något år äldre än min son och det är ju möjligt att allergitest ger tillförlitligare utslag hos äldre barn. Mitt intryck är i alla fall att kattallergi inte är någon binär situation, utan skalan är glidande. Och föränderlig.
Marie
Mmm, men vad är en mandelkaka mot en katt? Platt intet. Nåja, har man inte värre bekymmer så.
SvaraRaderaHund är trevlig på ett helt annat sätt, ja. Kräver mer men ger också mer. Vill man ha oreserverad kärlek i 10-15 år ska man skaffa hund. Och det gör jag gärna, men lite senare. Jag tänker mig att Q borde vara 10-12 år i alla fall så att han kan vara behjälplig vid promenader.
Marie, tack för input. Jag har också en känsla av att allergi är ett komplicerat ämne med många gråzoner. Men tusan vad svårt. Vi kan ju inte chansa och skaffa en kattstackare som vi sedan gör oss av med. Eller kan vi det? Om vi har en realistisk plan B, att någon rycker in och tar över katten? Min syster kanske?
Hm.
Jag kanske också kan bidra med litet ljus, även om jag också håller med om att det är dumt att chansa med sådana saker (om ni inte har en klar plan B såklart). Min man är allergisk mot alla möjliga djur (och allt möjligt annat också för den delen...) och har alltid varit, men de hade både hund och katt när han var barn och han hade aldrig några problem med dem. Som jag har förstått det kan katter fälla olika mycket allergener, så det kan ju helt enkelt hända att de hade tur - men jag har också hört många andra som tålt sin egen katt men inte andra, vad nu det skulle kunna bero på... Oavsett så ska honkatter vad jag förstår fälla mindre allergener än hankatter, så om ni skulle vilja chansa så kan ju det vara värt att tänka på.
SvaraRaderaEmilia
Undertecknad jobbar med allergidiagnostik och ja, det där med allergi är en glidande skala. Och till skillnad från födoämnesallergier riskerar man inte så mycket om man faktiskt testar att utsätta sig lite för katt och se vad som händer. Man kan reagera på både kattpäls (eller snarare mjäll) och katturin (bland det mest allergena som finns- jag avskyr att folk släpper katter vind för våg och låter dem kissa i sandlådor). Min magkänsla säger också att honkatter är bättre - även om jag inte har några vetenskapliga bevis. Ni kan inte "låna" en katt då och se vad som händer? Helst under pågående pollensäsong...
SvaraRaderaVi har lånat en katt! Under tre veckor i somras, då märkte vi inte ett smack, en vecka nu i julas. Möjligen tyckte jag att Y kliade sig en del i ögonen men det var snarare efteråt. Enligt doktorn räcker det inte med 2-3 veckor, det måste vara månader innan man kan vara säker.
SvaraRaderaIofs så hade jag tänkt mig att adoptera en vuxen katt och inte en kattunge, av flera skäl. Kanske att man kan få överta en vuxen katt till påseende under ett halvårs tid. Hm. Hm.
En semla hoppar åtminstone inte upp på köksbordet och stjäl din middag medan du är på toa och torkar barnröv. Guy-katten har vackert skinn och ingen självbevarelsedrift.
SvaraRaderaWord! Katter är hemska, lömska djur som lurpassar på en och hugger så fort minsta möjlighet uppenbarar sig. Opålitliga och ögontjänare är de. Vi får det bättre utan./O
SvaraRaderahttp://www.ebaumsworld.com/video/watch/82925277/
SvaraRaderaUnderbar film, annannan! Jag skrattade högt, både "katten" och "hunden" var på pricken.
SvaraRadera