2013-01-29

Nä nu

Nu är januari snart slut, det var ljust ute när jag gick hemifrån, himlen kan med lite god vilja kallas blekblå (as opposed to raggsocksgrå). Jag hörde fåglar sjunga.

Jag anser foten vara så frisk att jag kan ha skor med lite klack, jag har kjol och strumpbyxor på mig (samt underkläder, tröja och sjal också förstås). Jag har till och med sminkat mig, för första gången på veckor.

Nu jävlar får det vara slut med håglösheten.

6 kommentarer:

  1. Eller som Tranströmer skrivit:

    I februari stod levandet still.
    Fåglarna flög inte gärna och själen
    skavde mot landskapet så som en båt
    skaver mot bryggan den ligger förtöjd vid.
    Träden stod vända med ryggen hitåt.
    Snödjupet mättes av döda strån.
    Fotspåren åldrades ute på skaren.
    Under en presenning tynade språket.
    En dag kom någonting fram till fönstret.
    Arbetet stannade av, jag såg upp.
    Färgerna brann. Allt vände sig om.
    Marken och jag tog ett språng mot varann.

    Lyrik brukar inte vara min grej men detta tycker jag är huvudet på spiken.

    SvaraRadera
  2. Tack, fina. Jag vet ju, egentligen, att glädje är en attitydfråga. Det har bara fallit i glömska under vinterns ok.

    Jag tror att i dag är dagen då jag går på underklädesshopping efter en god lunch med fina kolleger. I Helsingfors är vädret visserligen slaskdaskigt, men å andra sidan har jag lakritsremmar på arbetsbordet. I kväll blir det vinterbad.

    SvaraRadera
  3. Exakt så kände jag i morse! Jag har en turkos (!!! inte svart!!!) klänning och hala stövlar.

    Vad menas med vinterbad, jsylvin? Ska du hoppa i en vak?

    SvaraRadera
  4. Varje år förundras jag över hur januari kan vara så lång. Trots att jag var ledig hela första veckan är det fyra hela arbetsveckor.

    Istället gläds jag åt att det verkligen börjar bli ljusare. Jag går upp så tidigt så det märks ännu inte på morgonen men på eftermiddagarna är det stor skillnad.

    Jag tror inte att jag har mer ork när det är ljust men helt klart har jag mer lust. Till allt.

    SvaraRadera
  5. Ja, vak! Och bastu. I de galna finländarnas land huggs det upp vakar i snart sagt varje sjö och havsvik, och det ger svårslagna kickar. Dessutom är det något man faktiskt inte k a n syssla med annat än på vintern.

    SvaraRadera
  6. Vilket gensvar! I januarideppandet ingår tydligen att tro att man är ensam.

    Ulrika, vilken underbar dikt! Tack. Tranströmer är verkligen fantastisk, han är så värd sitt nobelpris.

    Turkos klänning låter ursnyggt!

    Tanken på vinterbad gör mig helt nostalgisk. På den gamla goda vilda Chalmerstiden badade vi ganska ofta i vak, faktiskt. Efter visst intag av alkoholhaltiga drycker dessutom så förmodligen var det ett smärre under att ingen olycka skedde.

    SvaraRadera