Nejmensedärja. Y har förkylningsastma. Vilket givetvis ska konstateras den dag som hans far är bortrest och det vräker ner 40 cm snö över Stockholm.
Det är då man är glad åt sina grannar. Våra hämtade Q från skolan åt mig fast deras egen son var hemma sjuk. Dessutom skottade de gården. Q fick vara hos dem och leka och äta middag medan jag skottade fram bilen och åkte till akuten med Y.
Jag kände mig ungefär som Emil i Lönneberga när Alfred skulle köras till doktorn. Även Y blev såpass upplivad av äventyret att han var piggare än på hela dagen under den timme vi satt på akuten. Han konverserade livligt med doktor och sköterska, och andades exemplariskt i inhalationsmasken.
Och när vi kom hem var parkeringsplatsen skottad. Blev nästan gråtfärdig av lättnad.
Nu, flera hostattacker senare (usch vad otäckt det är) har O kommit hem och hjälpt mig att klura ut hur inhalationsgrunkan funkar samt övertalat Y att andas i den.
Och jag slappnar av.
Imorgon ska jag jobba. Hej och hå vad motiverad jag är.
Uppdaterad: Nä, jag jobbar inte idag. 38 graders feber. Jag och Y kurar i soffan.
Asch då. Om det är till någon tröst blir förkylningar mycket lättare att hantera med medicin, och hostandet lättar när lungorna vidgas. Och har ni tur växer han ifrån det. De flesta barn gör det (sa hon bittert och drog till sig inhalatorn).
SvaraRaderaÅh... jag tänkte förkylningsastma när jag läste ditt förra inlägg, men det är ju så helsikes svårt att kommentera från telefonen.
SvaraRaderaMen du! Inhalatorn är kanonbra. Om Q får jobbig hosta kan även han vara hjälpt av att andas i den. Och det är tillåtet, jag frågade barnläkaren (efter att Bill fått sin inhalator) om det var ok att ge Bull från den när han hade jobbig hosta. Barnläkaren sa att Molipect är som varm saft och mest bara för att man ska ha någonting att trösta föräldrarna med och att inhalatorn är det enda som hjälper ordentligt. Samt att det är jättebra för hostiga luftrör att få vila och läka. Så helt okej att låna inhalatorn ibland om man behöver. Även du kan låna den vid behov ;-)
Krya, krya!
Tänkte på er båda igår faktiskt, vet ju att ni har erfarenhet. Har ni några tips för att få trilskande yrvaket panikslaget barn med andnöd att andas i den sabla mackapären? Inatt gick det alldeles åt helvete, idag har han med lock och pock och mutförsök ("vill inte ha godis!") fåtts att ta några flämtande tag i den.
SvaraRaderaHär är en till med en lillebror och koreakille med förkylningsastma.....
SvaraRaderaKänner allt för väl igen problemen att få inhalatorn att lira med trött och hostig lillkille. Vår första gång på akutbesök på Barn slutade med tvångshållning för att medicinen skulle hamna där den så akut behövdes. Mamman fick sedan extrema skuldkänslor och försökte muta med den normalt så eftertraktade isglassen. Den stackars damen i sjukhuskiosken fick ducka när Lilleman i fortfarande oerhört frustrerat tillstånd langade glassen i väggen bakom henne... :- D
Numera när han är snart sju förstår han vitsen och tar hela inhalationshistorien väldigt seriöst.
Har inget annat tips än att erfarenheten av att det lättar hjälper, så det är nog bara att fortsätta köra på och envisas med att försöka få honom att andas i den. Efter ett tag kommer till och med paniken att lugnas av bara åsynen av inhalatorn, men just den där inlärningsfasen är nog tyvärr bara att bita ihop och ta sig igenom.
SvaraRaderaVår son har också förkylningsastma och nu när han inte sett inhalatorn på 6 mån tog det några dagar och lite lirkande sv BarbaZoo innan det flöt smidigt att ta den igen!
SvaraRaderaMitt tips är tvång. Tyvärr. Men ju fortare medicinen är på plats desto fortare blir det lättare att andast och desto mindre panikslaget barn. Och vice versa. En rädd unge som skriker får ännu svårare att andas och blir ännu räddare och ännu mer svårövertalad.
SvaraRaderaJag brukar säga att antingen andas du i masken nu eller så håller jag fast dig och så får du andas i den ändå. För du måste.
Min dotter har förkylningsastma (som tack och lov börjar bli bättre) och fick inhalator när hon var 3 år. När vi fick den så visade sköterskan först på ett gosedjur hur man skulle göra och sen fick vi prova. Vi gjorde likadant hemma - hon fick ge sitt gosedjur inhalation först och sen gav vi henne. Det har faktiskt fungerat bra, även om hon inte direkt var nöjd när det var hennes tur i början. Efter ett tag märkte hon som de andra säger att det hjälpte och gjorde det lättare att andas och efter några omgångar så behövde hon inte längre gosedjuret. (och godis, som alltid fungerar med annan medicin, dög inte alls som muta när det gällde inhalatorn...)
SvaraRaderaJag glömde: hon har fått trycka själv också, det har varit viktigt för henne att känna att det är hon som styr...
SvaraRaderaAnonym, som heter Emilia
Mitt tips låter hemskt men underlättar om tvång är ett måste. Det är att svepa en filt tight runt sjuklingen så att hen inte får upp armarna. Viftande armar gör att man lätt tar i lite för hårt för att hålla bort och freda sig - och slipper man set momentet är det ganska smärtfritt överstökat.
SvaraRaderaJag brukar visa det på ett gosedjur också och min unge får hjälpa till att hålla den bångstyriga patienten så att den inte gör sig illa.
Jag tröstar mig med att det är ännu värre för barnet att aldrig få det överstökat utan gå och tjata och försöka övertala i evigheter. Som att dra plåster. Det är bättre att få set gjort - men man måste vara förberedd på att det ska hända.