Helgens mirakulösa tålamod var som bortblåst nu ikväll. Jag var ensam med barnen och Q konstrade och krånglade vid datoravstängningen vid läggdags. Fast jag tänkt till ordentligt och satt upp tydliga regler för vad som gällde. Jag blir galen, majoriteten av våra bråk handlar om TV, dator eller dataspel. (Vad bråkade man om förr i tiden? Meccano? Kottar?) Q var riktigt överjävlig, men det ursäktar inte mitt beteende. Han blev så arg och ledsen att han ville ringa O, vilket jag hjälpte honom med. Och sedan blev vi sams under ömsesidiga ömhetsbetygelser.
Efteråt sitter jag i soffan och ömsom skäms, ömsom ömkar mig själv. Orden jag nattade sönerna med, att imorgon är en ny dag utan bråk, då vi börjar om på nytt, ekar ihåligt.
Jag dricker mitt te och skålar sorgset i andanom med Anna Wahlgren. Teori och praktik är tusan så oförenliga.
Välkommen i klubben!
SvaraRaderaKänner igen det där...Inte roligt. Man vill ju vara den där pigga, roliga, men också tydliga och lugna mamman. Men så blir det inte alltid så. Vet hur rutten man kan känna sig.
SvaraRaderaKram
Tack, Anna-Bell och Ullah, det värmde!
SvaraRaderaDet och att gårdagkvällen förlöpte helt utan incidenter (och dataspel, för övrigt).
Det var nog väldigt bra att Q fick ringa O och prata av sig, och bra att jag visade att det var okej att göra så. Har vi konstaterat vid en gemensam debriefing.
Håhåjaja. Idag är det faktiskt en ny dag.