Stugupprättelse

Stugan är stängd för vintern sedan ett bra tag. I mitten av oktober stängde vi av vattnet och övernattade för sista gången, för ett par veckor sedan besökte vi den och städade undan det allra sista. Nu råder vintervila. Där ute, och här hemma.

Mitt ifrågasättande av stuginnehavet fortsätter. Särskilt som Sommarön nu seglat upp som en konkurrent. Allt är inte klart, men nästan. Vi kommer att bli ägare till det mindre huset på Sommarön. Vi kommer att tillbringa minst ett par sommarveckor där varje år. Har vi tid, kraft, ork och pengar att fördela på två ställen: Sommarön och stugan?

Kanske. Stugan ligger tillräckligt nära för att vi ska kunna utnyttja den till max under helgerna på vår och höst, för- och sensommar, alla de helger vi inte är bortresta.

(Bortresta? Ja, till Sommarön eller till vänner i Dalarna. Eller möjligen till Göteborg. Mer exotiska resplaner än så har vi inte nuförtiden, vi som förr var riktiga globetrotters. En kortare och en längre resa per år var den obligatoriska dosen. Numera bläddrar jag förbi alla resereportage, möjligen med en suck av lättnad att jag och O har fullständig samsyn på företeelsen flyga till Thailand med småbarn. Vi laddar för en resa till Korea med skolbarn istället. Om sex-sju år ungefär.)

Ja, jag ifrågasätter. It is my nature. Men jag måste också erkänna för mig själv (och nedteckna, på det att jag inte ska glömma och börja gnälla i samma tonarter nästa vår) att vissa farhågor kommit helt på skam.

I våras oroade jag mig för hur vi skulle kunna sysselsätta Q under stughelgerna. Han var ovillig att lämna kompisgemenskapen i radhusområdet för stugan, där han bara har en enda kompis, den jämnåriga granndottern, vars familj tillbringar allt mindre tid därute.

Men ibland oroar man sig i ogjort väder. Q har en underbar lekkompis, en som alltid är med och som dyrkar honom och gör precis som han säger (när han inte retas förstås). Lillebror Y. Under sommaren har deras gemenskap utvecklats på ett fantastiskt sätt.

- Y, jag har ett lasersvärd, och du har ett sylvasst svärd.
- Ja!
- Och så går du in genom den magiska portalen. Den är däruppe, ovanför trappan. Du måste vara modig! Är du rädd?
- Ja! Ja! Ja, lite.

Och så blir de större, båda två. Vi kan åka ut med båten, fiska lite, göra strandhugg. Vi plockade massor med fvamp, trumpetsvamp och trattkantareller. (Förra året plockade vi bamp, nästa år blir det kanske svamp?)

(Och här tog inlägget slut. Men jag publicerar det ändå!)