Hur man tar sig vatten över huvudet

Häromkvällen tittade O och jag på en show med Henrik Dorsin. Vi mindes hans roliga sommarprogram, och googlade därför igår fram Det är bögarnas fel från Grotesco. Men innan O tryckte på play varnade jag honom, ska vi verkligen spela den här nu, när barnen är vakna? Q lär plocka upp refrängen och rätt vad det är har vi meddelanden från läraren att vår son sprider homofob propaganda. Äsch då, sa O, han leker ju med Lego och är fullt upptagen. Så vi tittade, och skrattade.

Givetvis dröjde det sedan bara en halvtimme innan jag hörde ett kvitter från Q:s hörn det är rödarnas fel. Hoppsan. O förklarade: Q, den där får du bara sjunga hemma, inte i skolan, de kommer att tro att det betyder någonting väldigt dumt.

Äsch. Kom hit så drar jag hela förklaringen, sa jag. Och började.

Vet du vad ordet bög betyder? Okej. Du vet ju att en del tjejer gillar killar, och en del gillar andra tjejer? Och likadant med killar. En del killar gillar killar, och blir kära i dem och vill kramas och pussas och ha sex med dem.

Precis så långt hann jag innan min son, med osvikligt sinne för logik, stoppade mig och sa:

- Men mamma! Hur gör de egentligen då?

Djupt andetag. Nej, jag gick inte in på detaljer. Men jag levererade ett svar jag kan stå för och som Q tycktes godkänna (att man kan ha sex på olika sätt, typ). Sedan trasslade jag in mig i användandet av ordet bög, att det är ett okej ord att använda om man vet att någon är det, men man får aldrig säga det till någon för att retas, och förresten spelar det ingen roll vem man blir kär i bara alla är lyckliga och snälla mot varann. Eller nåt.

O tjuvlyssnar utanför dörren. Hur gick det där då, frågar han retsamt när jag är klar.

Tack bra. Men jag säger bara det, spelar du den här så ungarna hör, får du sköta förklaringarna själv!