Är du förkyld, frågar O när jag går ner för att hämta snytpapper. Nej, jag sitter framför TV:n och grinar.
Filmen om mobbning träffar mig rakt i hjärtat. Alex, född i vecka 26 och med ett ovanligt utseende och avväpnande humor. Du har ett fan i ett land långt borta, en vilt främmande människa tänker på dig och önskar att ditt liv ska bli bättre.
Att det ska vara så svårt att vara människa. Svårast av allt är att vara barn.
Om.
SvaraRaderaOm man hade varit vuxen först hade man aldrig accepterat att vara barn.
Jag var inte ens ett mobbat barn, bara en relativt känslig och i vissa avseenden brådmogen unge som var duktig i skolan. Jag hade också turen att gå en schysst klass där jag inte tror att det förekom någon riktig mobbing.
Men jag vet ju hur vi var, hur jag själv också var: snabba att gadda ihop oss, snabba att döma ut. Som att prata bakom ryggen om lärare som var annorlunda och som inte var tuffa och hade hand med tonåringar.
Och den allmänt hårda stämningen på rasterna, att gå genom en centralhall full av folk där det är legio att ropa förnedrande ord efter vem det vara må som inte är tuff och inne. Eller att gå på en buss där dom redan sitter, dom äldre killarna som säger vad som helst till en yngre tjej.
Jag ifrågasätter kraftigt hela idén med skolan, med att fösa ihop stora grupper av människor som håller på att lära sig att uppföra sig gentemot varandra. Som inte inser konsekvenserna. Som måste skydda sin egen osäkerhet med att attackera andras.
Så många ungar på egen hand så ofta och under så långa perioder. Det funkar inte. När det går riktigt överstyr förstör det vissa människors liv.
Samma här, annannan, samma här. I ett annat sammanhang hade jag kunnat råka riktigt illa ut.
SvaraRaderaEtt par mobbingsincidenter inträffade faktiskt men de sköttes galant av min mamma. Jag behövde inte tveka var hon stod.
Det var för övrigt något att gråta åt också i filmen, vissa föräldrars attityd liksom skolpersonalens. Föräldrarnas förtvivlan och vanmakt tog sig det uttrycket att de grälade på stackars Alex för att han 1 inte slog tillbaka 2 inte berättade allt för dem. Konstigt?
Jag såg oxå på filmen och blev helt chockad av hur skolpersonalen reagerade på det hela, undras om det är likadant i Finlad (där jag bor) och i Sverige? Jag vill ju tro att mobbing tas mera på allvar här men vet ej om det verkligen görs nåt åt det, för förekommer gör det ju, på alla skolor. Stackars barn som blir utsatta och som mamma hoppas man bara att ens barn aldrig behöver bli utsatta för det...
SvaraRadera