Vad göra? Ska ungen gå med vantar dygnet runt? Och är detta ett tecken på att han är svårt traumatiserad? (Nä, svara inte på den sista frågan, förresten.)
(Titeln kommer sig av att det gjorde lite extra ont i mig att se den överväldigande filmen Black Swan med Natalie Portman.)
Jag tror inte att han är så traumatiserad. Så där höll jag också på som barn. Jag skulle troligen göra det fortfarande om det var socialt accepterat. Fast jag slår mig ju inte ofta lika länge, så tillfällena blir färre.
SvaraRaderaJag minns en gång när jag ramlade på ett berg i skogen vid skolan, och skrapade upp hela knät. Jag tror faktiskt att glädjen över den enorma sårskorpa jag förväntade mig överskuggade själva smärtan!
Jag var dessutom en hopplös nagelbitare som liten, är Y det också? Jag bet tills fingrarna blödde. Ibland var jag tvungen att gå upp mitt i natten och spola kallvatten på händerna för att de "dunkade", så mycket hade jag bitit.
Som jag minns det handlade både sårskorpepilleriet och nagelbitandet om att jag ville "jämna till". Tyvärr blev det ju aldrig jämnt, och därför fortsatte jag.
(Men herregud, nu när jag läser detta själv inser jag ju att det låter som en tic. "Jämnatilljämnatilljämnatilltilltill!" Så kändes det inte just då...)
Nu för tiden har jag faktiskt ganska långa och fina naglar, och mina sårskorpor får sitta där de sitter. Men jag kan erkänna att det kliar i fingrarna ibland när jag ser barnens sårskorpor. Det är nåt slags urinstinkt, tror jag, ungefär så som apor pillar på varandra.
E är lite likadan. Men kanske mest så kliar hon sönder sina sår mycket. Jag försöker med att sätta på stora plåster. Då är det inte lika lätt att klia och pilla sönder. Vet inte ifall det skulle hjälpa Y?? Det hjälper en del här iallafall.
SvaraRaderaHar du ngn bra salva också som du kan sätta på för att minska risken för infektioner. Det är mest det jag oroar mig för eftersom det hänt att vanliga myggbett kliats hål på och då blivit stora sår som sedan blivit infekterade. Just för att barnen ju leker en hel del ute också och då är det lätt att jordiga och smutsiga fingrar pillas med i såren....
Plåster pillas också bort, med raketfart. Ett tag hade vi bautabreda bandagetejpremsor på hans armar. Men då blev jag orolig för infektioner. Såren är en sak, men de får åtminstone luft. Det kan fastna mycket klegg och äckel under sån där tejp.
SvaraRaderaVi fick rådet att smörja både med mjukgörande och med mild kortisonsalva för att minska eventuell klåda, så det gör vi. Hjälper inte ett smack.
Nej, Y biter inte på naglarna - ännu. Det kanske kommer. Men det gör jag, lite. Eller snarare, jag pillar på dem. Har aldrig någonsin behövt klippa naglarna, och har enligt mig själv föredömligt korta och prydliga naglar, inte nerbitna alltså. Hatar långa naglar, uäk vad äckligt. Det där med att jämna till känner jag väl igen!
Så det kanske är MITT fel alltihopa?!?!
Det är ABSOLUT inte ditt fel. Känner igen mig i Ys beteende och ankaspringers berättelse om att "jämna till", kunde varit jag. Fortsätter med det den dag idag, och jag är snart fyrtio...
SvaraRaderaSå ta det med ro. Antingen är det något övergående eller så håller det på länge. Oavsett är det inte ditt fel!
N har fingrarna i munnen hela tiden och pillar på allt som liknar en liten knopp, prick, sårskorpa, hudflik, torrfläck och vill gärna pilla på andra som har det också. Han vaknar på nätterna och kliar och står i. Vi smörjer så det står härliga till, före bad efter bad efter handtvätt innan sovning vid sol ute torr luft inne, ja typ hela tiden alltså. Ett tag slutade vi bara för att se om det blev bättre av det. Men, katastrofen var nära. När han gjorde illa sig rejält i julas så var vi på akuten och fick kirurgtejp, den hade åkt av innan vi ens hade kommit hem på gården. Pillriga ungar!! :-)
SvaraRadera