Tillvand

På vägen hem från förortscentret blir jag irriterad på att Q svänger med sin påse så att innehållet hotar ramla ur. Efter fjärde tillsägelsen konfiskerar jag påsen och frågar ilsket (som så många gånger förr) varför det är så att jag måste säga till så många gånger och bli så arg innan han gör som jag säger.

Dum fråga, den går förstås inte att ge ett vettigt svar på. Nå, men i skolan då, måste de säga till så många gånger där också?

Q är på gott humör och svarar beredvilligt. Nej, jag är nog nästan det lydigaste barnet i klassen.

Verkligen? Hur kommer det sig? Är det någon skillnad på hur fröken och magistern säger till (nej, de heter förstås inte så, de har förnamn) och hur pappa och jag säger till?

Q ser det filosofiska i spörsmålet och funderar.

- Det är jobbigare att få tjat av dem i skolan än av er hemma. Med er är jag ju liksom van, ända sedan jag var liten!