Ingen bra fru

Min första vecka som konsult är till ända.

Den har varit tämligen vilsam, ingen rivstart direkt, eftersom barnen hade den goda smaken att bli snuviga i tisdags. O och jag brukar dela vabbandet rakt av, ta varannan dag. Han fick börja på tisdagen, sedan tog jag onsdag och fredag.

Så jag har jobbat tre dagar denna vecka. Visserligen långa dagar, med många nya intryck. Men bra sådana.

Jag tror att jag kommer att gilla det här livet. Jag har alltid haft relativt lätt för att sätta mig in i nya saker, lära känna nya människor och anpassa mig till nya miljöer. Baksidan av detta är att jag tröttnar ganska snabbt. Blir uttråkad, har ingen lust att fördjupa mig. Så kanske är detta rätt, som konsult får man byta uppdrag ganska ofta.

Mina kollegor är mycket trevliga. För första gången på länge har jag träffat på mer än en handfull människor som det går snabbt att lära känna och som man kan prata om det mesta med. Inte bara jobbet, fotbollen, eller bilen, eller renoveringen av altanen.

Men. Det finns ett stort men. Jag är ju inte ute på uppdrag ännu, och jag undrar verkligen hur arbetsbelastningen kommer att bli och hur jag ska klara den.

Snabbt begrep jag att två av mina kvinnliga kollegor varit sjukskrivna för stress och utbrändhet. Jahapp. Check. Noterat.

Jag lunchade med en annan kollega, som ska sluta, vars uppdrag kanske blir mitt att ta över. Han hade jobbat mycket övertid i våras, med två småbarn hemma. Frågan var uppenbar. Svaret?

Jag har en bra fru.

Ehh. Okej. Inte en sån som jag då.

Nåja. Jag får inte panik, det är jag för gammal och för luttrad för. Jag har sett värre, har varit med om värre. Det är bara ett jobb. Och som alla jobb har det för- och nackdelar.

Nu är det i alla fall helg. Imorgon förmiddag ska jag springa, sedan bär det iväg till sommarstugan för årets möjligen sista grillfest. Jag ser fram emot en solig septemberlördag med mycket skogsluft.