De senaste veckorna har Y börjat stamma. Det är nästan alltid samma ord han fastnat på, nämligen "jag" och hans eget namn. Det är nästan alltid samma situation också, att han vill (ha) något och försöker uttrycka det. Jago kallar jag honom när han inte hör det, för så låter han:
- Jago-jago-jago-jago-jago
- Y-y-y-y-y-y
Jag frågade förstås på BVC och hon svarade att så länge det bara är i situationer där han är lite upphetsad så är det inget att oroa sig för, att vi ska försöka att inte uppmärksamma det (storebror Q som härmades igår fick en sträng tillsägelse) men vara observanta.
Jag är observant och tycker att stamningen har ökat lavinartat på bara några dagar. Om det fortsätter så här och inte blir bättre tänkte jag försöka få tag på en logoped, via BVC eller vårdcentralen eller medelst trolleri.
Vad säger mina kloka läsare?
Jag har frågat eftersom sonen också stammat och hakat upp sig under en period.
SvaraRaderaSvaret jag fick var att om barnet stammar på en stavelse ska man se upp, men om stamningen är med flera stavelser som hakar fast så är det sånt som bara går över.
Och ja, för oss har det gått över.
Maria
Hm, ska lyssna. Tror att det oftast är en stavelse men är inte säkert.
SvaraRaderaMaria, hur länge höll det på?
1,5 - 2 månader ungefär.
SvaraRaderaMaria
Ett av mina barn stammade ordentligt en kort period. Ett par veckor bara. Min BVC sköterska sa att det kan vara att hjärnan utvecklas mycket och att allt inte hänger med. Jag vet inte, men vi gjorde ingen grej av det och det gick över helt och hållet.
SvaraRaderaEva
Nu arbetar inte jag primärt med stamning men kanske kan vara till viss hjälp. I den typiska tal-/språkutveckling finns det en period där barnet kan ha ett stamningsliknande beteende där barnet stammar på språkljud/stavelser/hela ord. Ibland går den fasen över snabbt och ibland är den mer ihållande. Det kan vara en sådan fas som Y går i genom. Är det så att det är /j/ som Y främst stammar på? Ibland kan det vara vissa perioder under dagen, exempelvis stressiga morgnar som det intensifieras, känner ni igen det? Min paroll har alltid var att "Avvakta aldrig". Och sedan SKA föräldraoro alltid tas på allvar på BVC och vara en orsak till att man skickar remiss till logopedmottagning. Dessutom tycker jag att man ska prata med barnen om stamning, att det är att man kan haka upp sig på ett ord osv och att det kallas för stamning. Bättre att höra/sätta namn på det från föräldrar än ett grannbarn exempelvis. Den här föreställningen som finns om stamning - att om man inte låtsas om det så försvinner det - stämmer inte
SvaraRaderaRing BVC och kräv remiss - om det går över under tiden är det ju enbart positivt och annars får man adekvat hjälp.
Lycka till!
Två av mina barn har haft en stamningsperiod kri g treårsåldern. Nu är de tio och tolv och stammar inte ( vill minnas att det höll på till och från under några månader).
SvaraRaderaHar ett barn som stammar och vi hade kontakt med logoped under förskoleåren. Det gav en massa men inte just kring stamningen fast det var hennes specialområde. Har fattat det som att antingen växer det bort eller så gör det inte det. Gör det inte det finns det en del man kan träna på för att "mjuka upp" stamningen.
SvaraRaderaNu ska vi köra en vända till hos logopeden. Vårt barn är som 9-åring till 99% obekymrad över sin stamning och sannolikheten för att han ska "bli av med" den är liten. Behandlingen kommer handla om att lära sig prata långsammare och stå ut med stamningen. Som i så många andra situationer tycks konsekvenserna av nedsättningen handla dels om hur barnet tar det, dels om omgivningens kunskap och bemötande.
Hoppas ni får en bra kontakt med logoped!
Maria
Båda mina har stammat exakt likadant. Jago jago jago. Runt 3 års ålder. Har gått över på ett par månader. Inget jag oroat mig över.
SvaraRaderaHej. Om ditt barn hade börjat hosta, hur länge skulle du vänta innan du söker hjälp? Gör inte stamning till något annorlunda. BVC kan tyvärr inte så mycket om stamning. Inte heller läkare. Begär en remiss till en logoped. Då kan man i alla fall börja med första steget: att få svar på sina frågor. På http://www.stamning.se/fakta/logopeder.html hittar du logopeder som har uppgett att de jobbar med just stamning. Sedan finns det föräldrar till stammande barn som du kan prata med. Antingen med Kim, samordnare, eller med en förälder i din närhet. http://www.stamning.se/fakta/barn_o_foraldrar/foraldranatverk.html Sedan finns det läger för stammande barn. Allt detta för att få svar på dina frågor. För alla dessa har erfarenhet av barn som stammar. Och viktigast av allt: hitta ett sätt som varken "avvaktar" eller gör för stor sak av det. Han stammar. Varken mer eller mindre. Prata om det. Nämn det vid dess namn, precis som om man skulle prata om ett födelsemärke. Eller som någon skrev: Antingen går det bort, eller så går det inte det. Man gör helt enkelt det man kan, oavsett vad det blir av det hela. Sök hjälp och information, förneka eller dölj inte stamningen, stå vid hans sida, se det han är bra på och prata öppet med honom om hur han känner sig. Om han inser att han har ert stöd och att ni hjälper honom oavsett om han vill prata om det eller just inte, så kommer det att bli bra. Men återigen: ta kontakt med logoped, föräldrar, Stamningsförbundet mm. Vem jag är? Anita Blom, stolt stammare. :-) www.anita.se
SvaraRaderaSådär har båda mina barn hållt på var sin period, trodde verkligen det var något fel. Höll nog på ett par månader iaf om jag minns rätt. Går säkert över men det är nog onödigt påtala det så han hör det.
SvaraRaderaVäldigt vanligt i 3-årsåldern, som flera redan har skrivit. Mitt barn stammade i ca en månad för ett år sedan, när han var drygt 2,5. Sedan gick det över, och inte en tendens har märkts sedan dess. Jag läste då (på någon sjukvårdssida) att man skulle söka hjälp om det varade längre än några månader, eller om barnet verkade besväras väldigt mycket av det.
SvaraRaderaVi gjorde så att vi sade "det hakar upp sig, jag förstår att det är jobbigt" eller liknande, om barnet verkade frustrerat. Annars väntade vi bara tålmodigt tills han fick fram det han ville säga, och tänkte på att verkligen försöka förmedla lugn.
Min son stammar lite och eftersom min systerdotter och även min man tillika pappan till sonen stammat som liten så reagerade jag snabbt. Tydligen är det vanligt att småbarn, speciellt pojkar stammar men pga släkten så skrevs remiss till logoped. Det var mycket bra att få en bedömning av henne och råd hur vi ska agera och även råd till dagispersonalen.
SvaraRaderaVi gick till Mona Hultkrantz på Stockholms logopedmottagning som hjälpt min systerdotter. Hon kändes kompetent.