Livets hårda skola

Avundsjukans demoner slog sina klor i Q när lillebror firades dagen lång i söndags. Han började om morgonen med att försöka övertyga mig om att Y och han fattat det gemensamma beslutet att alla presenter skulle delas på. Men näpp, den gick jag inte på. Då övergick han till hotelser, att Y inte skulle få komma över tröskeln till hans rum eller leka med hans leksaker.

En av presenterna var en rolig målarbok med färger som dök upp när man målade på dem med vatten, för att försvinna när pappret torkade. Y var mycket fascinerad och målade i timmar, och vägrade låta Q måla en endaste gång. Q:s starka intresse triggade honom förstås att hålla ännu hårdare i målarboken.

Fick inte Q något paket, frågade grannfrun. Det är ju kutym i många familjer att avvärja avundsjuka genom att ge övriga syskon paket också.

Nej.

Man kan nog säga att jag skämmer bort mina barn på många sätt. De har fritt tillträde till min säng och mitt knä och min famn nästan precis när de vill. Fast Q är sex år vill han ibland bli matad eller buren eller sitta i vagnen eller bli hjälpt att klä på sig. Jag har inga problem med det, jag tycker att han kan få vara liten ibland när han behöver det. Och jag har ända sedan Q var bebis faktiskt lyckats anamma att det är Q och numera också Y som bestämmer exakt hur ont det gör när de har slagit sig. Skriks det högt, då ojar jag mig och tröstar och blåser, hur trivialt det än kan verka. (Fast jag har två tåliga ungar som ruskar av sig det mesta vad gäller blessyrer.)

Men när det gäller situationer som den här, då är jag brutalt benhård. Är det lillebrors födelsedag så är det. Det får storebror stå ut med. En dag per år (minst) blir man firad och uppvaktad, och en dag per år (minst) får man stå vid sidan av och se någon annan få paket. Sånt är livet, bara att vänja sig.

(Fast att som en viss Anna låta födelsedagsfirandet föregås av en mobbningsdag, dit sträcker sig inte mina uppfostrartendenser.)

(På kvällen pratade jag lite med Q och förklarade att jag förstod att han var avundsjuk och att det är okej att känna så, dock inte okej att iscensätta raffinerade hämndaktioner gentemot lillebror. Han verkade faktiskt förstå skillnaden på känsla och handling.)