Avgiftning pågår, steg 2

Jag har en plan. I januari bestämde jag mig för att sätta stopp för de nattliga vällingorgierna. Y:s kvällsvälling drogs in, och nattflaskorna minskades. Det har gått bra. Nu är det dags för steg två. Jag börjar faktiskt tro att Y numera vaknar för att äta, inte för att han är rädd eller ledsen.

(Med Q gick det till så att han fick nattvälling så länge han själv ville, men vid drygt ett års ålder började han sova natten igenom alldeles av sig själv. Jag har gett upp hoppet om att Y ska göra samma sak. Han fyller snart tre.)

Igår utsatte jag sålunda min yngste son för massiv propaganda och hjärntvätt som gick ut på att stora pojkar inte dricker välling på natten, det gör bara bebisar. Det gick han villigt med på. Inatt ska det inte drickas någon välling, nejdå. Inte skrikas heller, bara sovas. Jahadå.

O åsåg det hela med stor skepsis, men gick med på att prova.

Y vaknade som vanligt någon gång på småtimmarna och krävde välling, krav som efter en stund övergick i arga skrik. Arga, inte ledsna. Vi - eller snarare O, eftersom mina närmanden bestämt avvisades - svarade med att klappa och lugna och påminna om att det inte blir någon välling på natten.

Till vår förvåning tystnade han relativt snabbt och somnade om. Han vaknade ytterligare en gång och proceduren upprepades.

På morgonen konstaterade vi att - hurra! - detta gick ju långt mer smärtfritt än vi vågat hoppas. Avgiftningen är påbörjad, första natten är avklarad. Nu tar vi det officiella beslutet att slopa nattvälling, med förhoppningarna att detta leder till att Y lär sig att på natten gör man en enda sak. Sover.