Sitter på bussen och inser plötsligt att det varit en tuff vecka.
En vecka med vabb, två intensiva kundmöten, en hel del tjafs och konflikter i projektet. T2 verkar nöjdare nu, istället har jag fått en ny utmaning: Tändhatten. Han som brusar upp ideligen och bråkar med äldre, mer kompetenta kollegor i frågor där han själv har fel. Och han har inte ens vett att be om ursäkt efteråt.
Ja, ja. It takes all kinds.
Ovanpå detta avslutades veckan, som veckor brukar, med ett möte med min VD. Same procedure as last week. Ifrågasätta, gnaga, vrida, vända, nagelfara. Det är hans jobb att göra det, och mitt jobb att svara. Men idag gick han för långt, och jag sa ifrån. Mycket kan man säga om honom, men han kan ta kritik.
Men nu är jag trött, först nu känner jag det. Nu när årets hittills jobbigaste (och roligaste) pass känns i kroppen. Nu när Melissa sjunger i mina öron.
Plötsligt får jag en fasansfull vision. Att O ska köra ihjäl sig och pojkarna om två veckor när de reser till Dalarna och jag ska komma efter med tåget. Det är så verkligt i några sekunder att jag blir illamående och måste blinka bort tårar.
Morbida tankar betyder att jag är trött. Eller knäpp. Eller trött.
Men nu är det fredag kväll, och jag är på väg hem.
En vecka med vabb, två intensiva kundmöten, en hel del tjafs och konflikter i projektet. T2 verkar nöjdare nu, istället har jag fått en ny utmaning: Tändhatten. Han som brusar upp ideligen och bråkar med äldre, mer kompetenta kollegor i frågor där han själv har fel. Och han har inte ens vett att be om ursäkt efteråt.
Ja, ja. It takes all kinds.
Ovanpå detta avslutades veckan, som veckor brukar, med ett möte med min VD. Same procedure as last week. Ifrågasätta, gnaga, vrida, vända, nagelfara. Det är hans jobb att göra det, och mitt jobb att svara. Men idag gick han för långt, och jag sa ifrån. Mycket kan man säga om honom, men han kan ta kritik.
Men nu är jag trött, först nu känner jag det. Nu när årets hittills jobbigaste (och roligaste) pass känns i kroppen. Nu när Melissa sjunger i mina öron.
Plötsligt får jag en fasansfull vision. Att O ska köra ihjäl sig och pojkarna om två veckor när de reser till Dalarna och jag ska komma efter med tåget. Det är så verkligt i några sekunder att jag blir illamående och måste blinka bort tårar.
Morbida tankar betyder att jag är trött. Eller knäpp. Eller trött.
Men nu är det fredag kväll, och jag är på väg hem.
posted from Bloggeroid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar