2012-01-04

Vad jag alltid har misstänkt

Sorgligt, men nog fan har jag alltid undrat om Anna Wahlgren med sin besserwisserattityd, för att inte tala om hennes hårresande lättsinniga inställning till alkohol, var en så bra mamma egentligen.

7 kommentarer:

  1. Ta en del mor och son Myrdal och en del Bokförläggaren och Bipolära Författarinneforskaren, rör om och häll över i det nya årets läglar?

    SvaraRadera
  2. Hänger inte med. Författarinneforskaren? Quem é? Fast jag vill absolut läsa boken.

    SvaraRadera
  3. Jag gissar att annannan menar Ann Heberlein, som ju haft en kontrovers med den förläggare som nu ger ut Annadotters bok.

    SvaraRadera
  4. Jag har länge undrat varför man aldrig hör något från åtminstone ett av hennes många barn. Och är inte så förvånad heller. Med risk för att vara väldigt fördomsfull har jag alltid tyckt att Anna W vekar vara en ganska hård kvinna som har festat rätt mycket.

    Och nej, förstår inte hypen kring hennes bok och den där sova hela natten-metoden.

    SvaraRadera
  5. Jo, det var så jag menade. Jag tyckte Heberleins bok var intressant och det verkar viktigt att Wahlgren granskas (gud vad jag inte orkar med guruer med standardmetoder för barn- och djuruppfostran).

    Men jag är så förbannat trött på sensationslystnad och framför allt på när man blandar ihop den med seriös granskning.

    SvaraRadera
  6. Aha! Jag har läst Wahlgrens självbiografiska böcker, så det skall bli intressant att ta del av dotterns nu.

    SvaraRadera
  7. Har alltid tyckt att det känns uppenbart att Anna Wahlgren har alldeles för många barn med alldeles för många karlar och har rökt på tok för många cigaretter (och, att döma av skriverierna om dotterns bok, har tittat alltför djupt i flaskan) för att vara en trovärdig rådgivare på något område alls. Framför allt vad gäller barn och barnuppfostran.

    Vad Svante Weyler och Ann Heberlein anbelangar…tja, Weyler är ett litet förlag, med en uppenbart kommersiellt driven förläggare. Tycker dock att det finns flera större förlag som är mer spekulativt snaskiga. Har läst båda Heberlein-böckerna (som är aktuella i just den här frågan) och tycker kanske inte att det är just förlaget och förläggaren som förlorar mest i sympati.

    Marie

    SvaraRadera