Snygg räddning

Tredje advent. Idag har vi bakat världens godaste lussekatter, i alla fall enligt receptmakerskan. Jag är väldigt förtjust i lussekatter och har provat mig igenom ett antal recept genom åren. (Tjatet om Kesella för saftighet förstår jag inte, viktigare är att inte övergrädda dem och att svepa dem i handdukar medan de kallnar.) De här blev helt okej, hur kan något som penslas i smör och doppas i strösocker smaka annat än gott?

Hur som helst, penslandet och doppandet har utförts av moi efter att barnen somnade. Förutom fyra lussekatter som familjen festade på strax före läggdags. Varvid jag på skoj suckade över att jag skulle stå heela långa natten och sockra lussekatter. Q såg fundersam ut.

- Vad synd att pappa inte är uppfinnare, då hade han kunnat uppfinna en apparat som hade smör och socker på lussekatterna, så hade du inte behövt jobba så mycket.
- Men Q, varför säger du att det är synd att pappa inte är uppfinnare, jag hade ju lika gärna kunnat vara det? Mammor kan väl uppfinna saker likaväl som pappor?

Q ser på mig med en glimt i de mörkbruna.

- Jo, men jag vill att du ska ha tid att gosa med mig!