Kaostimmen före läggdags. O är på styrelsemöte, jag försöker skotta undan så mycket jag hinner i sovrummet och Q:s rum innan barnen ska läggas. Städhjälpen kommer imorgon så en turboröjning är av nöden.
Q sitter och leker i en flyttlåda som hamnat i matrummet på sin väg mot återvinningen. Y vill förstås sitta där också, men Q hindrar effektivt hans inklättringsförsök medelst välriktade sparkar. Y skriker i ilska, smärta och förtvivlan när sparkarna träffar.
Jag blir arg, för tjugonde gången. Den senaste timmen har jag oupphörligen varit på Q när han varit dum mot lillebror. Så jag ryter så att fönsterrutorna skallrar.
Q anlägger en försmädlig min som gör mig ännu argare. Men han slutar sparka, och då passar Y på att klättra in i lådan och sätter sig ner han också. Jag grälar, Q grimaserar. Y höjer handen och hytter med pekfingret åt mig med en boxande rörelse, och så skanderar han: Bumma-mamma, bumma-mamma, bumma-mamma.
Jag retirerar. Inte mycket annat att göra mot denna brodersallians.
De små liven!
SvaraRaderaExakt så, exakt på pricken, har vi det hemma. Med det lilla undantaget att stora är syster.
SvaraRadera/Carin
Ljuvlisar! Alla tre, faktiskt. Du är klok, du.
SvaraRaderaKänner igen det precis, fast storebror och lillasyster. Bli galen på allt tjafs dem emellan! Och grymt avundsjuk på familjer där syskon aldrig bråkar, hur funkar det?? Men också fint att se dem allierade mot föräldern! När det blåser kallt kommer dom att hålla ihop, brukar jag tänka.
SvaraRaderaJobbigt just då förstås, men förtvivlat gulligt för oss som läser det på avstånd :-)
SvaraRadera