Jag förvånas ofta över hur lika mina söner är, trots avsaknaden av gemensamma gener. De är energiska, envisa, fysiska, godmodiga och hetlevrade. Bägge två.
Men ibland påminns jag om att de faktiskt är olika också. Och om att hur väl man än förbereder sig så blir det sällan precis som man tänkt sig. Inför andra barnet var jag ganska cool, det här kunde jag ju. Det gick så bra första gången. Och vad får vi? En unge som aldrig sover.
För ett kontrollfreak som jag är det en läxa jag behöver lära och lära om, att man aldrig vet vad man får. Gilla läget.
Just nu är det inte svårt att göra. För lilla Y-myran, en storlek mindre än storebror i samma ålder, och långt mindre verbal, har kommit på en sak alldeles själv, alldeles utan påtryckningar, långt innan samma tanke slagit oss föräldrar. Behov ska inte uträttas i blöjan, behov ska uträttas i pottan.
Dissa pottan, dissa pottan, var helgens mantra. Inte mindre än fyra gånger dissades pottan igår. Imorse gled han ur sängen, pilade in i badrummet, drog av pyjamas och blöja och kissade i pottan. Efter frukost var det dags igen. Vid inspektion konstaterade jag att det hänt ännu större saker. Y var mäkta stolt, och sprang till pappa för att avge en glädjestrålande rapport. BAJS!
Ännu inte två och ett halvt. (Storebror var nästan tre.)
Vi drar en barmhärtig slöja över det vredesutbrott och den kamp som följde när Y-mamma och Y hade olika åsikter om huruvida man ändå måste ha blöja på sig när man går till dagmamman. Sa jag envis och viljestark?
Vakkert! :)
SvaraRadera