Det var kul att intervjua! Nästan lika roligt som att bli intervjuad. Jag låg ganska lågt och lät min chef sköta det mesta av snacket. Ena killen verkar bra, den andre gjorde mig mycket tveksam. Och hur hemskt det än är att dissa folk, särskilt de som verkligen verkar behöva ett jobb, så blir man ju lite undrande av en konversation som den här:
Min chef: Vilka är dina svaga sidor?
Kandidaten: Blablabla om sin breda kompetens, vad han tycker är roligt, vad han skulle vilja jobba mera med, hur social han är och hur bra han kommer överens med folk, blablabla.
Min chef: Jo, men vilka är dina svaga sidor?
Kandidaten: Ännu lite mer blablabla på ungefär samma tema som ovan.
Min chef: Ja just det, och dina svaga sidor då?
Kandidaten: För tre år sedan hade jag ett uppdrag som blablabla totalt beside the point blablabla.
Helga (tänker): OK. Du har minst tre svaga sidor. Du är dålig på att lyssna, du är långrandig och du har dålig självkännedom.
Gå på magkänslan! Tror du har god pejling på människor :-)
SvaraRaderaHehe! Exakt!
SvaraRaderaHuvudet på spiken :-)
SvaraRadera:-D Hade velat se minen om du hade hjälpt honom svara på frågan!
SvaraRaderaEn annan sak har jag sett nyss: Kommentarer du och jag skrev till varandra på ett IVF-forum för hundra år sen. Mycket vatten har runnit under broarna sen dess. Och nya broar har kommit.
Rätt bortvalt.
SvaraRaderaMen hur svarar man egentligen på den där frågan? Det är inte en fråga jag brukar ställa när jag intervjuar, och det är inte en fråga jag har mött (dessvärre har jag minimal erfarenhet av att sitta på den sidan bordet; jag har fått de två jobb jag intervjuats för och det jag har nu fick jag föreläsa för).
Mina svaga sidor? Hur talar man om dem på ett vettigt sätt med en potentiell arbetsgivare??
/Tacksam för svar
Mina svaga sidor är en klassisk intervjufråga, åtminstone i min bransch. Jag har fått den många gånger. Det något genomskinliga syftet är att utröna om kandidaten har någon självinsikt, hur diplomatisk han eller hon är (en svag sida kan ju vändas till att vara stark, envishet är väl ett typexempel på detta), och inte minst om vederbörande vågar vara ärlig.
SvaraRaderaJag brukar börja med att berätta att jag är mycket morgontrött. Det är sant och inget att hymla med, och är en svag sida jag själv gärna hade arbetat bort om jag hade kunnat. Samtidigt är det ganska ofarligt att säga, en mycket mänsklig svaghet.
Sedan sticker jag ut hakan och förklarar att jag vet att jag ibland kan uppfattas som passiv och ointresserad när jag i själva verket inte är det, utan snarare avvaktande och informationsinhämtande. Detta utmynnar ofta i en rätt intressant diskussion om att det är bra att tänka efter före, att vilja ha på fötterna innan man uttalar sig, vad olika företagskulturer tycker om det fina i att ”ta för sig” alternativt att klampa på och vara styv i korken, och så vidare. Och så tycks intervjuaren ofta bli lite imponerad av graden av självinsikt, faktiskt.
Tjatas det mer om svaga sidor (ofta ska man redovisa tre) brukar jag säga att jag på gott och ont är envis. Jag gillar inte att lämna saker halvfärdiga, och om jag är bergfast övertygad om det rätta i någon fråga, är det svårt att prata omkull mig. Jaha, då kommer frågan om jag har problem att följa direktiv och order, och då svarar jag nej och lägger ut texten lite kring detta.
Intervjuer är ett spel som går att lära sig att spela! Roligt är det också.
Och visst är det prov på dubbelmoral. För det är ju inte de verkliga svaga sidorna man vill höra om. Vem hade anställt någon som bekände att han (??) lämnar fartränder i toaletten, kletar snorkråkor under skrivbordet, fuskar med tidrapporterna, blir för full på firmafesterna, parkerar på strecket så att p-platsen bredvid inte går att utnyttja?