Byta stol

Fjärde dagen på mitt nya jobb, och idag ska jag göra något jag aldrig gjort förut. Intervjua! Det kommer två pigga konsulter till mig, pigga på att arbeta i mitt nya projekt. Deras tekniska kompetens kommer jag att ha svårt att bedöma, eftersom området vi arbetar med är nytt för mig, men där får jag gudskelov hjälp. Men det är jag som ska bedöma dem som personer och huruvida jag kan jobba med dem eller inte.

Det känns stort och lite märkligt. Och roligt. För några veckor sedan var det jag som sprang på intervjuer och blev granskad. Nu ska jag sitta på andra sidan skrivbordet. Vad ska jag fråga? Vad är det jag vill veta? Hur vill jag att den perfekta medarbetaren ska vara?

Jag försöker minnas. Bortanför det gångna året, den omtumlande Korearesan, blivandet av en familj med två barn, en mamma med två barn. Förra våren, vintern, hösten dessförinnan. Mitt förra jobb, mitt förra liv. Mina medarbetare där. De som det funkade bra med, varför funkade det? Vad gillade jag hos dem? De som det funkade mindre bra med, varför inte?

Jag minns två killar som jag faktiskt inte gillade att jobba med, och konstaterar besvärat att det berodde på att de av olika orsaker fick mig att känna mig osäker. Vems fel? Bådas. Jag måste komma ihåg att ta plats, hålla på min egen plats och min auktoritet. Vad i deras beteende var fel? Bristande kommunikation, tror jag. De var dåliga på att tala om vad de gjorde och varför. Så blev jag allt osäkrare och slutade fråga.

Så. Slut på självrannsakningen för denna gång. I eftermiddag kommer de. Hihi.