Intervjun i fredags var intressant. Förutom att jag hade sovit alldeles för lite på natten och kände av en begynnande förkylning och hade glömt att äta min måltidsbar innan.
Jag kan helt enkelt inte komma på några dåliga saker med det här jobbet. De finns säkert, alla jobb har nackdelar, men de hoppar inte fram och skriker åt mig just nu. Samtidigt är det alltid så, när jag vill ha ett jobb har jag en tendens att se allt i rosenrött.
"Är du skrivkunnig?" frågade VD:n barskt efter någon timmes intervju. "Jag får ju inte ur mina medarbetare några vettiga, kortfattade rapporter."
Med gott samvete svarade jag ett rungande ja på frågan. Bara en sån sak. De vill ha en allmänbildad projektledare som kan skriva!
Sedan sa jag en sak som jag aldrig sagt på en intervju förut. Att jobbet är viktigt och intressant, men att det finns två små personer som behöver mig väldigt mycket just nu, och att deras välbefinnande går före allt. Och att just det som jag brukar tycka vara roligt med att jobba, att vara behövd, att det händer saker, är också det som kan bli alldeles för krävande. Att det måste finnas en balans.
HR-chefen kontrade med att fråga vad jag förväntar mig av en arbetsgivare för att underlätta den här balansen, och förutom några floskler blev jag svarslös. Jag måste fundera. Tips mottages tacksamt!
Nästa sak som får mig att älska det här jobbet och den här VD:n är att jag ska få träffa min blivande chef (som är en hon! Lite äldre än jag, f.d. projektledare! Jag vädrar mentorsmaterial!) innan något är bestämt. Kolla att personkemin funkar.
Vi skildes åt i snöyran sent fredag eftermiddag, lovandes varandra att vi skulle tänka över helgen och höras av på måndag. Jag tänker för fullt.
Ja jag tror att jag tar'n, ja jag tror att jag tar'n, om han så hade aderton barn!
(Och nej, inte ett ljud om bristande IT-erfarenhet.)
Oj, vad spännande!!
SvaraRaderaDet låter ju väldigt positivt det där. Jag satt och funderade på din fråga om vad arbetsgivaren kan göra för att underlätta balansen.
En sak som imponerade på mig när jag fick mitt nuvarande jobb var att min chef tydligt skickade signalerna att det är ok att prioritera annat än jobbet.
När han ringde och sa att jag hade fått jobbet, ett heltidsjobb på papperet, sa han i samma andetag att han är medveten om att jag har tre barn och att det är helt ok om jag går in på deltid.
Sådana saker kanske känns futtiga i sammanhanget, men jag tycker att det skickar väldigt viktiga signaler till medarbetarna.
/Johanna
En viktig sak är att arbetsgivaren ser till att du kan ha flexibla arbetstider, kan ta föräldraledigt när det behövs samt inte har ett så späckat schema för dig att du får sitta kvällar och helger och jobba igen om du eller barnen (VAB) har varit sjuka ett par dagar en vecka.
SvaraRaderaLycka till! Det låter kanon!
Jag håller med ovanstående om flexibiliteten och arbetsbelastningen.
SvaraRaderaEn rent praktisk sak kan vara att ha ansvar för "aktuella" projekt på ungefär halvtid - sådana som måste prioriteras - och för långtidsprojekt som tillfälligt kan prioriteras bort på resten av tiden. Om arbetsgivaren försöker se till att det finns en bra balans där blir man sällan stressad över att behöva vabba ibland - men man har ändå fullt upp att göra när man jobbar. På mitt arbete är det en av de stora fördelarna att vi uttalat har det så - och att arbetsbelastningen på de aktuellaste projekten ständigt är omfördelningsbar (och tas upp ofta) så att ingen sitter med för mycket att göra och ensamt ansvar på sluttampen. Det känns både barn och människovänligt.