2009-01-24

Säljes eller bortskänkes: Prima treåring.

Bara så att ni inte tror att jag alltid är stjärnögd och högstämd och uppfylld av moderslycka och vandrar i moln av mirakeldamm, så kan jag berätta att lördagen var komplett överjävlig. Vem bytte ut mitt barn mot detta monstrum?

Vulkaniska raseriutbrott varvades med hyperaktivitet. Hur kan en unge vara överallt hela tiden? Och när - NÄR? - kommer han visa minimala tecken på att höra på vad vi säger? Märk väl, vi förväntar oss inte att han ska lyda, men det vore trevligt att inte alltid tala för döva öron. Och hur länge håller egentligen en platt-TV för att man bankar på den med träleksaker och kastar bollar på den?

Vi hade tänkt gå på två husvisningar (mer om detta senare, kanske). Det visade sig vara fel dag, visningarna är imorgon. Vädret var absolut genomjävligt, två plusgrader och snöslask, mina skor och strumpor blev genomblöta. Q somnade i sin vagn men vaknade när han nitiske fader ville placera honom i en mer ergonomiskt riktig sovställning. Varpå den stackars fadern fick lyssna på femton minuters gallskrik ackompanjerat av åtminstone fem minuters grälande från den argsinta modern (som sett samma sak hända förr - att han aldrig lär sig!).

Till slut flydde vi till en vänlig kollega till O som öppnade sitt hem för oss och bjöd på kaffe och kokosbollar. Q konverserade tonårskatt och son - nej jag menar tvärtom.

I skrivande stund badar det lilla odjuret, övervakad av pappan. Nu ska jag muta honom med tre godnattsagor i förhoppningen att åstadkomma en skrikfri nattning.

Imorgon är en ny dag.

Fotnot: Avslutande av bad resulterade i ännu ett vulkanutbrott, men sedan hade vi det riktigt mysigt med välling och böcker, och Q somnade änglalikt på min arm.

4 kommentarer:

  1. Sa jag Kalle Vrånglebäck?

    SvaraRadera
  2. Att vara ansvarskännande far som vill sin son väl har sitt pris./O

    SvaraRadera
  3. Jag sa att jag skulle försöka göra något åt att inte barn får hängas ut på nätet, efter det här med de mördade Arboga barnen. För det är ju inte riktigt fastställt ännu hur det gått till.

    Man får bara hoppas att några tar lärdom och är lite försiktigare och framför allt tänker sig för innan de hänger ut sina oskyldiga barn som kanske inte alls hade valt att finnas på nätet till allmän beskådan om de hade någon talan.

    Det här får bli det första jag gör. Det återstår väl att se hur många som är intresserad av ett sånt förbud. Hur många som värnar om barnen och deras säkerhet. Eller jag ska kanske säga, hur många som förstår vilka risker det är med att lägga ut barn i bloggar .m.m.

    Allt fler föräldrar publicerar bilder på sina barn på nätet, via bloggar eller sajter som Facebook. Men många tänker inte på att bilderna kan komma att utnyttjas av pedofiler. "Ibland finns det en naiv inställning till nätet".

    Allt fler mammor och pappor bloggar om sitt liv och sin vardag och var och varannan har ett facebook-konto. Med detta följer att fler bilder på barn läggs ut på nätet. Bilder som i värsta fall kan utnyttjas av pedofiler. Man tror att tar jag bort den här bilden från nätet så är den borta. Det är helt fel. Man bör vara medveten om att bilder man lägger ut på nätet för alltid riskerar att finnas kvar.
    Att spara ned en bild från nätet går på ett par klick – sedan är det lätt för den som gjort det att använda bilden på ett helt annat sätt än vad man själv kunnat föreställa sig.
    – Att lägga ut bilder på en blogg är ungefär som att lägga ut sitt fotoalbum på tunnelbanan. Man får fråga sig om det är något man vill?
    Ju unikare bilder desto högre status, därför finns det de som "dammsuger" olika sajter i jakt på bilder på barn.

    Det är ju bara att kika runt bland de kommentarer jag fått i min blogg, så förstår man kanske att det inte bara är små änglar ute på nätet. Skenet kan nog bedra! Det ska man aldrig glömma.

    Namnlista att skriva på:
    http://www.namninsamling.com/always1

    SvaraRadera
  4. Always, efter en snabb titt på din blogg konstaterar jag att det enda vi tycks ha gemensamt är att vi gillar Pet Shop Boys.

    Fjärran från vad du tycks tro så är min sons integritet och anonymitet något som ligger mig mycket varmt om hjärtat. Det går nog att ta reda på vem han eller jag är, men då måste man anstränga sig. Hoppas jag.

    Du måste ha bråda dagar om du ska surfa runt och kommentera på alla föräldrabloggar, det förvånar mig att du valde min. Men du har gett mig en tankeställare, fast troligen inte alls på det sätt du avsåg.

    SvaraRadera