Säljes eller bortskänkes: Prima treåring.

Bara så att ni inte tror att jag alltid är stjärnögd och högstämd och uppfylld av moderslycka och vandrar i moln av mirakeldamm, så kan jag berätta att lördagen var komplett överjävlig. Vem bytte ut mitt barn mot detta monstrum?

Vulkaniska raseriutbrott varvades med hyperaktivitet. Hur kan en unge vara överallt hela tiden? Och när - NÄR? - kommer han visa minimala tecken på att höra på vad vi säger? Märk väl, vi förväntar oss inte att han ska lyda, men det vore trevligt att inte alltid tala för döva öron. Och hur länge håller egentligen en platt-TV för att man bankar på den med träleksaker och kastar bollar på den?

Vi hade tänkt gå på två husvisningar (mer om detta senare, kanske). Det visade sig vara fel dag, visningarna är imorgon. Vädret var absolut genomjävligt, två plusgrader och snöslask, mina skor och strumpor blev genomblöta. Q somnade i sin vagn men vaknade när han nitiske fader ville placera honom i en mer ergonomiskt riktig sovställning. Varpå den stackars fadern fick lyssna på femton minuters gallskrik ackompanjerat av åtminstone fem minuters grälande från den argsinta modern (som sett samma sak hända förr - att han aldrig lär sig!).

Till slut flydde vi till en vänlig kollega till O som öppnade sitt hem för oss och bjöd på kaffe och kokosbollar. Q konverserade tonårskatt och son - nej jag menar tvärtom.

I skrivande stund badar det lilla odjuret, övervakad av pappan. Nu ska jag muta honom med tre godnattsagor i förhoppningen att åstadkomma en skrikfri nattning.

Imorgon är en ny dag.

Fotnot: Avslutande av bad resulterade i ännu ett vulkanutbrott, men sedan hade vi det riktigt mysigt med välling och böcker, och Q somnade änglalikt på min arm.