Nya vapen i kampen mot Underlivet

I fredags var jag hos dr Livmoder. Det var han som opererade mig för två år sedan och upptäckte att min livmoder är missbildad. Hela historien finns här.

Nu sökte jag honom för att fråga om han kunde ta bort hela eländespaketet. Menssmärtorna driver mig till vansinne. Två nätter i månaden har jag så ont att jag inte kan sova. Jag frågade mamma hur gammal hon var när hon slutade menstruera, en fingervisning om vad jag själv kan förvänta mig. Femtiotvå, svarade hon. Och mormor var femtiofem.

Inte fjorton år till av detta. Jag har lidit nog till ingen jävla nytta alls. Ta bort skiten.

Dr Livmoder talar lågmält och milt. "Vad kan jag hjälpa dig med?" är hans första replik. Vilken underbar inledning! Så borde alla läkare fråga. Vi gick igenom de alternativ som finns, en trappa med allt effektivare och mer drastiska åtgärder:

Receptfri medicin för att minska blödningarna ("6-12 tabletter per dag, jag tror du skulle tröttna efter ett par månader")

Hormonspiral eller P-stav

Operation för att ta bort en del av livmoderslemhinnan

Operation för att ta bort livmodern, genom slidan (troligen svårt eftersom jag inte fött barn)

Operation för att ta bort livmodern, genom bukväggen (tre dagars inläggning, fyra veckors sjukskrivning - helt begripligt när jag tänker efter men mer drastiskt än jag först trott)

Hans lugna resonemang fick mig att snabbt överge operationsplanerna. Kanske vore det en renande upplevelse att befrias från den eländiga livmodern som orsakat mig så mycket sorg och smärta. Min triumf över kroppen och ödet. Men den är naturligtvis inte värd den infektionsrisk som en operation alltid innebär. För att inte tala om risken att skada omgivande organ och nerver. Förmågan att uppnå orgasm kan påverkas. Den vill jag ha kvar, tack så mycket. Livmodern skulle säkert snuva mig på den om den fick en chans. Det om något vore en ödets ironi.

Alltså enades vi om att hormonspiral eller kanske hellre P-stav vore det bästa alternativet. Det är inte säkert att min trånga livmoder rymmer en spiral. Men innan vi sätter in vare sig det ena eller andra främmande föremålet i min kropp ska jag prova minipiller. De ger samma hormoneffekt som stav och spiral (och innehåller långt lägre hormonnivåer än vanliga p-piller). Visar det sig att de inte hjälper mot blödningarna och smärtorna, eller att jag blir fet (-are), finnig eller deppig av dem får vi gå vidare mot de operativa alternativen. Men kanske får livmodern vara kvar på nåder även då, som doktorn påpekade är det slemhinnan som ställer till det, inte hela organet.

Jo. Kanske dags att sluta fred. Vi glömmer det där med barngörandet nu, det har jag förlåtit. Om du slutar jävlas och göra ont får du vara kvar. Deal?

"Jag hoppas att du kommer att bli nöjd", sade den milde doktorn när vi skildes åt. Tack snälla.

Och naturligtvis berättade jag om Q också. Fjärran vore det mig att missa ett tillfälle till det.