Jag har varit på kurs i presentationsteknik i två dagar och sett mig själv på video. Jag tyckte faktiskt att jag var söt.
Fast fet.
Ett litet, livligt och färgstarkt ansikte som jag väl känner igen, på en oformlig kropp som väl inte kan vara min i alla fall. Sådär har jag ju aldrig sett ut.
Fast det har jag nog gjort de senaste tio åren, en skrämmande insikt. Frågan är hur jag vill ha det de år som återstår.
Borde kanske överväga att rikta den frigjorda energi som jag tjatar om, den som förut upptogs av att vara barnlös, mot att komma i form. För att kunna känna igen mig själv igen. Men mest av hälsoskäl. Jag har inte råd att utsätta min hälsa för några extra påfrestningar.
Jag vet ju hur man gör, i teorin. Motionen är redan på plats, återstår då bara maten. Bara.
Suck.
När man kommit levande ur barnlösheten så fixar man allt!
SvaraRaderaByt ut en onyttig matvana i taget, och låt det ta tid, så är det plättlätt i jämförelse med vilken hormonspruta som helst.
För mig funkar det suveränt att röra på mig före frukost. Prommenad, cykeltur eller att gå på någon hemmamaskin i 30 - 40 minuter före frukost varje dag gör underverk. Det låter väldigt avancerat men det är det faktiskt inte. Och okej, man får kliva upp lite tidigare, men då knaprar det inte av tiden med barnumgänget heller.
SvaraRaderaDet där var ju en behjärtansvärd föresats. Är det här man får komma med klämkäcka råd? Mitt är att utveckla sin gastronomiska repertoar med saftiga, kryddiga sallader som man låter utgöra en stor del av varje lagad måltid. Plocka från rivna morötter, kalla haricots verts, hyvlad rädisa, majskorn, gröna ärter, tomat, gurka, sallat av olika slag, tärnad frukt av olika slag etc etc etc. Kanske bönor, linser, frön om man behöver ett matigare tillägg. Med tillräckligt mycket dressing för att det ska bli gott, förslagsvis vinägrett som kan spädas med lite vatten om man är tveksam över dess kaloriinnehåll - huvudsaken är att salladen inte känns som kaninmat. Förutom att salladen är nyttig i sig så är det också väldigt trevligt att på detta vis alltid kunna äta av den goda lagade maten - bara lite mindre. Vilket man inte tänker så mycket på att det är när man har annat gott på tallriken.
SvaraRaderaKlämkäcka råd välkomnas! Iofs inbillar jag mig att jag hyfsat väl vet hur jag ska göra, problemet är att göra det. Klämkäcka råd om hur man får sin breda ända ur vagnen och behåller den på den rätta (smala) vägen välkomnas således extra mycket.
SvaraRaderaSätt upp små belöningar för dig själv för varje nedgånget kilo, eller centimeter om du föredrar att mäta nedgång med måttband.
SvaraRaderaOch så några riktigt fina belöningar när du nått olika delmål.
Det är mitt klämkäcka tips.
Mitt andra tips, det som fungerar för mig, är att berätta för ALLA att nu ska jag göra det här, och eftersom jag ogillar mycket snack och liten verkstad så gör jag det jag sagt.
Skapa en gå-ner-i-vikt-blogg, så lovar jag att gå in och heja på ofta!!!
Det där inlägget skulle kunna varit mitt.
SvaraRaderaJag orkar inte klämkäcka mig alls för jag är alldeles för slitet desperatätande och käcket fastnar liksom i vrångstrupen.
Tycker inteinte om min kropp just nu. Samtidigt vet jag att JAG finns där inne. Finglad och alldeles resligt lagomslank. Det är bara de där jäkla lagren ivägen.
Fettlager kan vara sitta förvånansvärt hårt. Kan vara skitsvåra att skala av sig. Men också jättelätt när motivationen väl kommer skuttande, eller vad den nu gör.
Jag önskar att motivationen kommer skuttande till både dig och mig Helga. Kanske kunde vi hjälpa varandra lite.. *gulp* skrev jag det?
Saring, vad sköt att höra att någon annan känner likadant, du beskriver det så bra! Gulp säger jag med men om du är på så är jag det också.
SvaraRaderaKattmammans tips om att berätta för alla är jätteklokt och säkert är jag dum som ryser inför tanken. Vill liksom inte låtsas om att jag vill gå ner i vikt, det känns så patetiskt och ointressant och dödsdömt på förhand.
Men en utfästelse kan jag göra. Idag inspirerades jag av en notis i Friskispressen och föresatte mig detta: På de sju veckor som ligger mellan junisemestern och augustisemestern ska jag träna 20 gånger och minska mitt midjemått med 3 cm. Så det så.