Söndag. I DN skriver Nina Björk: "En kvinna älskar för att hon har mött, sett till att hon har mött, sin överman. Sin intellektuella herre." Och exemplifierar med tre citat som alla uttrycker underlägsenhet gentemot den älskade. Upphovskvinnorna? Inga obetydliga damer precis: Victoria Benedictsson, Alva Myrdal, Simone de Beauvoir. Feministiska ikoner, mångas förebilder.
(Jag hittar inte länken till denna utmärkta krönika, när jag gör det ska jag posta den.)
Som alltid gillar jag att läsa Nina Björk. Hon är obekväm på så sätt att hon får mig att tänka och ifrågasätta. Under det rosa täcket är en klassiker, omtalad, uttjatad och sönderrekommenderad, men varför inte än en gång: Fredrik, läs den och tala gärna om vad du tycker!
Jag hänger med i hela resonemanget om dessa kvinnors strävan efter att bli sedda som tänkande varelser, deras längtan bort från den traditionella kvinnorollen, deras hopp att kärleken ska bära dem till ett nytt liv: den intellektuella kvinnans. Alla blir de besvikna på sina män, men ändå är de lojala.
Hela vägen nickar jag, jag är med. Till slutet, där jag studsar över Nina Björks erkännande: "jag inser att frågan om intellektuell överlägsenhet alltid.. varit avgörande även i mina egna kärlekshistorier - jag har helt enkelt inte tålt att känna mig smartare."
Det var som fan. Inte ens hon.
Jag själv då, är jag smartare än O? Nej, det vill jag inte påstå. Han än jag? Definitivt inte. Det är helt enkelt svårt att jämföra, för det vi är riktigt bra på, var och en av oss, kan den andre inte lika bra. Kanske inte någon slump. Men i två saker är vi jämbördiga: tänka och diskutera.
På kvällen tittar jag på Stolthet och fördom, utmärkt film om än inte fullt lika bra som BBC-serien. Jag får tårar i ögonen vid scenen mellan huvudpersonen Lizzie och hennes bästa vän där vännen erkänner att hon tackat ja till den uppblåste och tillgjorde prästens frieri, han som Lizzie tidigare försmått. "Jag är tjugosju år och ligger mina föräldrar till last. Jag erbjöds ett vackert hem och en framtid. Våga inte döma mig".
Plötsligt förstår jag drömmen om den romantiska kärleken, plötsligt står det klart för mig varför den idealiserats och omhuldats i århundraden. I en värld där äktenskap var en ekonomisk transaktion - för många den enda utsikten till försörjning, och glasberget innebar fattigdom, ofrihet, och beroende av andra, kunde man inte hoppas på att älska sin tillkommande. De som faktiskt gjorde det - älskade varann - förunnades en stor nåd.
Och här sitter jag med en man jag har valt själv, en man som ser mig och respekterar mig som en jämlike och älskar mig inte trots detta utan just därför.
Det var sannerligen inte bättre förr.
Så fint du skriver!
SvaraRaderaJag trodde att Nina Björk (liksom Linda Skugge) hade mjuknat med åren och inte längre kallade sig feminist. Men jag vet inte säkert, för jag brukar inte läsa hennes krönikor.
Så, även om Under det rosa täcket är fantastisk så gissar jag att man numera får räkna med dylika åsikter från henne om kvinnans underlägsenhet. Vilket är jättetrist!
Hur kommer det sig att riktiga "på-barrikaderna"-feminister går och gör en sådan pudel 15 år senare? Patetiskt!
För övrigt är jag och min sambo också jämlikar, och jag älskar det. Dock hade jag ett ex som tyckte att han var överlägsen mig intellektuellt (jag höll inte med), och det var faktiskt outhärdligt.
Jag har svårt att förstå vad Nina Björk menar med "intellektuell" jämlikhet. Jag är inte säker på att hon vet det själv. Kanske skulle det vara bättre med uttrycket "bildning" = humanistisk sådan naturligtvis ;-) i detta fall.
SvaraRaderaJag, som anser mig vara ganska allmänbildad, kände mig förskräckligt intellektuellt underlägsen i diskussionerna när jag vid ett (kort !) tillfälle i mitt liv bara umgicks med tekniker.
De här människorna visste inte så mycket om konsthistoria och annat som räknas till humaniora och s.k. allmänbildning som JAG tyckte var viktigt, men de var ena hejare på avancerad matematik, kalkyler, slutledningar och logiskt tänkande i allmänhet.
Som du så riktigt skriver, Helga, vi är för det mesta bra på olika saker.
Jag tycker t.ex. att det fordras ett stort mått av intellektuell rörlighet för att backa in en stor långtradare med släp i en trång port!
Zinfandella, jag tycker inte att Nina Björk gjorde en pudel (fan att inte DN lagt ut krönikan på nätet!). Snarare pekade hon på hur komplicerat och komplext det är att förändra gamla strukturer. Det var inte så konstigt att dåtidens kvinnor sökte sig till män som var - eller ansågs - smartare än dem. Mannen var ju den enda intellektuella norm som fanns, kvinnor förväntades inte tänka. Jag tycker att det är moget av Nina Björk att våga reflektera över sitt eget liv och dra obekväma slutsatser. Som den om dagis häromåret, t ex. Då skrev hon att hon tyckte att det var problematiskt att sätta små barn (under två år vill jag minnas) i dagis varpå hon blev oerhört utskälld av bl a Linda Skugge som tyckte att hon var gammalmodig och hindrade kvinnors utveckling. Men jag tycker NB:s svar var magnifikt när hon påpekade att hon aldrig sagt att det var just mamman som skulle vara hemma med barnet till dagisstart, det hade alla bara förutsatt att hon menade.
SvaraRaderaMusikanta, jag tror nog NB vet vad hon menar, jag tror mig iaf förstå ganska väl. Man känner ganska väl på sig om man är intellektuellt jämbördig med någon eller inte, tycker jag. Bildning har nog något med saken att göra och då menar jag sådan man skaffar sig själv genom att tänka och söka information och använda och utveckla sina kunskaper. Utbildning däremot är ingen garanti, det finns massor av högt utbildade människor som är ganska korkade, och tvärtom.
Helga, I adore you! /Diana
SvaraRaderaJag får lust att citera LM Montgomery här, ungefär "I don't wish to become equal to man. I prefer to maintain my superiority". Men jag vet inte om det är mera retorik än innehåll. I alla fall fick jag inspiration att ta upp Simone och jag (Åsa Moberg) som jag aldrig läste färdigt första gången. Och nu, apropå citatet ovan, men inte alls apropå ditt inlägg egentligen, fann jag det här:
SvaraRaderahttp://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1353&a=775860
Det ska jag läsa över frukostflingorna!
JA! Just den artikeln om Anne på Grönkulla ska jag alldeles strax lägga mig på soffan med i pappersform (intressant syftning).
SvaraRaderaO tyckte att jag skulle mejla forskaren och berätta vad Anne betytt för mig. Banne mig om jag inte gör det. Eller så bloggar jag om det och skickar henne länken!