Life hacks

Vi laddar för renoveringen som ska dra igång nästa vecka medan vi är på semester.

Därmed hamnar vi i den krångliga situationen att ju mer stress och bök vi är villiga att dra på oss denna vecka (röja ur X antal rum så att de kan renoveras under vår frånvaro SAMTIDIGT som vi ska packa för en långresa SAMTIDIGT som O och Y åker på brorsdotterns begravning med den emotionella stress det innebär), desto lättare blir det efteråt. Drömscenariot vore ju att komma hem till tre färdigrenoverade sovrum. (Fast de lär ju inte vara beboeliga med bäddade sängar då, nej.)

I helgen samlade vi oss, O och jag och fattade de sista besluten gällande kakel, badrumsmöbler och garderobsdörrar. Egentligen inte svårt, vi har inte stora krav på hur det ska vara. Vitt kakel är väl snyggt? Det där tar vi va? Och så det där om det första skulle vara slut på lagret med orimligt lång väntetid. Visst, det blir bra.

Samtidigt skrev vi ner ett par småfel som behöver åtgärdas, och jag insåg hur jäkla skönt det ska bli när kökskranen är åtdragen, sockeln till köksskåpet är lagad, gångjärnet till garderobsdörren lagat, den glipande ytterdörren reparerad, lampan i badrummet bytt mot en som fungerar och så vidare. Små förtretligheter kan verkligen vara just förtretliga.

I och med att vi gör den här renoveringen och omflyttningen i huset kommer vi också för första gången sedan vi flyttade in att ta aktiva och informerade beslut, framför allt gällande förvaringen. Att ha lådorna med julprylar uppe på loftet är egentligen helidiotiskt, för det är så jäkla jobbigt att komma åt dem, vilket man faktiskt vill göra varje år. Däruppe kan våra gamla LP-skivor, mina gamla dagböcker, lådor med papper och foton från pappa istället få stå, sådant vi inte vill slänga men inte har behov av att titta på den närmaste tiden.

Life hacks, alltså. I den vidare meningen, bortom nylonstrumpor över dammsugaren, knutar på hörlurssladden och hur man viker resårlakan.

Den verkliga hacken realiserades i lördags. Via vårt grannskaps facebookgrupp fick vi veta att den nyinflyttade grannens tonårsdotter gärna vill tjäna en slant på att passa barn. Jag introducerade idén för telningarna. Y var som väntat helt på, Q mera tveksam. Men lika väntat var att när Q fått fundera på saken ett tag så blev han entusiastisk. Det synnerligen välartade och förtjusande flickebarnet dök upp punktligt på lördagseftermiddagen. Q handhälsade fint, Y gjorde processen kort genom att flyga upp i hennes famn. Sedan spelade de kort och Fia och tittade i skolkataloger i tre timmar. Under denna tid hann O och jag besöka kakelaffär, byggmarknad och rentav ta en fika på tu man hand och höra oss själva (och varandra) tänka en stund.

Fast när jag skriver detta inser jag att vi helt glömt bort persienner. Det måste vi ju ha i det som ska bli vårt sovrum. Fast några veckor kan man väl sova utan.

Äsch, det löser sig.