De senaste dagarna har jag haft bättre fotfäste. Jobbstarten var okej. Inte särskilt rolig, herr Snäll har varit sjuk och sålunda inte förberett ett smack. Å andra sidan är jag för trött för att ta på mig ett större ansvar just nu. Några veckor till kan jag behöva vegetera.
Men idag, efter en heldag med kören och två nätter dålig sömn, är jag återigen en blöt fläck. O kommer hem från pappas lägenhet med historiska tidningar, sådana som pappa prenumererade på i mängder. Det gör nästan fysiskt ont att se dem, att se hans adress på dem.
När jag läser för barnen måste jag ta en paus, för plötsligt stiger minnet av pappas döda ansikte, så ofattbart stilla och... ja just dött framför mig, också det gör ont.
Jag vill inte att det ska vara såhär. Det går aldrig att ändra. Aldrig. Aldrig. Ordet är som ett klubbslag.
Och jag som just imorse tänkte att nu vaknar jag utan att vetskapen rasar över mig, den finns där redan. Häromdagen kände jag mig gräsligt lättad när jag skrivit alla tackkort, de ligger i en hög färdiga att posta.
Imorgon reser jag och min syster till mamma i ett par dagar. Jag ska vila.
Men idag, efter en heldag med kören och två nätter dålig sömn, är jag återigen en blöt fläck. O kommer hem från pappas lägenhet med historiska tidningar, sådana som pappa prenumererade på i mängder. Det gör nästan fysiskt ont att se dem, att se hans adress på dem.
När jag läser för barnen måste jag ta en paus, för plötsligt stiger minnet av pappas döda ansikte, så ofattbart stilla och... ja just dött framför mig, också det gör ont.
Jag vill inte att det ska vara såhär. Det går aldrig att ändra. Aldrig. Aldrig. Ordet är som ett klubbslag.
Och jag som just imorse tänkte att nu vaknar jag utan att vetskapen rasar över mig, den finns där redan. Häromdagen kände jag mig gräsligt lättad när jag skrivit alla tackkort, de ligger i en hög färdiga att posta.
Imorgon reser jag och min syster till mamma i ett par dagar. Jag ska vila.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar