På väg till kören, efter första dagen på jobbet, tillbaka till de levandes land igen, leker jag med tanken att svara välvilliga frågor precis som det är.
Jomen jag mår okej. Ja, det var levercancer. Nä, den började där, inte metastaser. Nä, inte så vanligt. Beror på skrumplever och alkoholintag. Jo, resten av familjen mår bra, O hostar lite fortfarande bara. På onsdag ska vi gå i parrådgivning. Nä, vi ska inte skilja oss. Det är just det vi inte tänkte göra.
Jomen jag mår okej. Ja, det var levercancer. Nä, den började där, inte metastaser. Nä, inte så vanligt. Beror på skrumplever och alkoholintag. Jo, resten av familjen mår bra, O hostar lite fortfarande bara. På onsdag ska vi gå i parrådgivning. Nä, vi ska inte skilja oss. Det är just det vi inte tänkte göra.
Skönt att höra att jobbet kändes OK. Klart ni inte ska skilja er. Men det är väl klokt att få ett externt perspektiv om man tycker att det blir mycket tjafs i onödan. Kan säkert bli intressant, hoppas det blir en bra person. Ville bara säga också att du inte ska känna någon skuld (om du nu gör det) för att du varit och är så ledsen. Det är verkligen inte konstigt efter en sån helvetshöst. Det är snarare ett under att du står upp - tycker du har tacklat det hela väldigt bra. Du fick ju verkligen mycket "on your plate", en oväntat snabb process med din pappa med både djup sorg och totalansvaret för alltihop. Hoppas att det känns OK nu i alla fall och att även andra arbetsdagen blir bra.// Mimmi
SvaraRaderaNär vi gick första vändan i familjerådgivning, och jag började berätta om det, visade det sig att vi...inte var särskilt ensamma om det. När jag började berätta om min exmans (!) alkoholism visade det sig att var och varannan bekant hade vuxit upp med alkade föräldrar. "Min släkt i Finland har sagt i efterhand att de faktiskt inte ens trodde att jag skulle överleva barndomen, så illa som det var!" trumpetade en tjej glatt härom veckan t ex. Hennes pappa söp ihjäl sig så småningom, hennes mamma blev innebränd. Herregud, hur folk har det.
SvaraRaderaHanden på hjärtat, det där är väl sanningar som vem som helst skulle må bra av att höra? Det är verkligheten, inte katastrofartad, och du tar konstruktiva tag i den.
SvaraRaderaDet är inte som att någon lite aningslöst frågar hur det är och får svaret det är alldeles åt helvete, det här är tredje månaden vi inte kan betala hyran och min bästa vän tog livet av sig förra veckan.
Ja, varför kan vi inte prata så med varandra till vardags? Varför måste det vara så jäkla "bra" hela tiden?
SvaraRadera