Nattar slutkörda barn efter trevlig annandagsmiddag hos tjocka släkten. Min faster och farbror är så rara mot mig nuförtiden, och mina asociala kusiner ger mig stora kramar och tar mina söner i knät och låter dem spela på sina telefoner.
Inte behöver jag hålla ett getöga på pappa, inte behöver jag oroa mig. Snart ska jag dessutom få ärva en skrälldus med pengar.
Hade det inte varit för den förestående röjningen av hans lägenhet och för att jag är så trött jämt, hade jag sagt att mitt liv egentligen är så mycket bättre nu när han är borta.
Förutom det svarta hålet i mig förstås. Som sväller och rinner över och dränker både mig och telefonen jag bloggar med i tårar och snor. Jag gråter så att jag är rädd att väcka barnen.
Pappa, jag vill att du ska komma tillbaka.
Inte behöver jag hålla ett getöga på pappa, inte behöver jag oroa mig. Snart ska jag dessutom få ärva en skrälldus med pengar.
Hade det inte varit för den förestående röjningen av hans lägenhet och för att jag är så trött jämt, hade jag sagt att mitt liv egentligen är så mycket bättre nu när han är borta.
Förutom det svarta hålet i mig förstås. Som sväller och rinner över och dränker både mig och telefonen jag bloggar med i tårar och snor. Jag gråter så att jag är rädd att väcka barnen.
Pappa, jag vill att du ska komma tillbaka.
Kära Helga, han har inte lämnat dig. Du har honom hos dig. Du måste bara vänja dig vid nya förhållanden. Kram.
SvaraRaderaMin pappa dog i februari i år. Jag låtsas att han pratar till mig ibland, bara enkla ord, men han finns inne i mitt huvud på den vänstra sida. Rent fysiskt som jag föreställer mig.
SvaraRaderaLisa
Åh, känner med dig så mycket. Kom att tänka på Ronja Rövardotter filmen när jag läste detta, när Mattis vrålade "HAN FATTAS MIG!!!" om Skalle Per. Och det är väl tyvärr så det är. Och det tar tid. Jag tror att det är bra att bejaka känslorna, sorg och glädje är ju lika fina känslor fick jag höra en gång (fast sorg är ju f-n så mycket plågsammare att känna). Tänkte också på för fem år sen när min svärmor precis hade gått bort, ungefär vid samma tid i november som din pappa. Den julen och nyår som firades med svärfar var ju väldigt ledsam. Inte kunde vi dock ana då att samtidigt (5 år sen idag!) föddes vår lille Y i Korea. Så livet är ju förunderligt. Önskar dig att det kommer lite gladare stunder snart då det kan kännas bättre och en fortsatt fin ledighet// Mimmi
SvaraRaderaNågra vackra toner av Benny Andersson till dig i din djupa sorg
SvaraRaderahttps://youtu.be/go7gpx2PXpE
RK